När man bor på landet får man räkna med en del rovdjur, jag har i baktankarna att vi bor i ett vargrevir, men det är inget som påverkar min vardag alls i nuläget.

Jag har i åtanke att det finns gott om rovfåglar här som gärna skulle norpa åt sig ett marsvin eller en liten kanin om möjlighet skulle ges, vi har haft besök av räven som försökt bryta sig in till utekaninerna... men jag har inte räknat med Minken.

Här har ni skurken själv.

I ett par dagar har Johan nämnt kostiga händelser rörande ute-kaninerna, och vi har haft ögonen på dem ifall ett rovdjur skulle vara här och snoka och idag tog vi Minken på bar gärning, då han satt hur lungt som helst under just ute-kaninernas burar.

Nu vart det lite kris här, en Mink tar mer än gärna ihjäl både kaniner och marsvin om den får chansen, så vi tar det säkra före det osäkra, alla ute-kaniner har fått byta bur till trevånings-skåpet som har säkrast galler så inte Minken kommer åt dem. En av kaninerna vart allt annat än glad åt sin nya trånga bostad, men jag ser det som att den hellre överlever än blir tagen av Minken.

Nu ska vi i veckan ringa Kommunen och be om att få låna fällor att ta Minken eller Minkarna, ifall dem är flera, så djuren kan bo här säkert i framtiden.

Nu har vi även beslutat, eller jag har iaf beslutat, att i vår ska alla burar säkras med starkt galler så vi slipper oroa oss för våra oinbjudna gäster som dykt upp då och då.

Vi måste tänka på att verkligen stänga till om innedjuren noga också, här kan man inte lämna dörren på glänt ett par minuter medans man hänger upp en vattenflaska utomhus för tar sig Minken innomhus har vi inte ett enda djur kvar.

En tråkig start på nya året, men detta ska vi nog lyckas lösa, vi hoppas på att kommunen har fällor och annat som kan hjälpa oss bli av med Minken så snart som möjligt.

..igår på väg till Vallentuna satt jag och Johan och pratade i bilen och jag blev påmind om en rolig rutin min pappa och jag hade när mamma åkte iväg på syjunta och vi var ensamma hemma.

Jag minns hur min mamma alltid gömde godis lite här och där för att inte jag eller min far skulle äta upp det, men så fort min mor åkte iväg på sin syjunta så skickade min far mig för att leta reda på godiset... allt som oftast fann vi något ätbart och då delade vi det och hade det så mysigt där hemma i soffan och vi rättfärdigade det hela med att mamma faktiskt hade det trevligt på sin syjunta. ;)

Dessa vackra blommor har inget med inlägget att göra. Fotot togs inatt hos mina svärföräldrar.

Haha.. vilka roliga barndomsminnen som dyker upp till och från! Detta är helt klart en av dem bättre, det blev ju som en rutin och en liten pakt mellan min far och mig och mamma gjorde det inte lätt för oss för hon hade alltid nya gömställen för godiset oavsett om det var en gott och blandat påse eller en chokladkaka.

Jag har många sådana här små knasiga minnen från min barndom som jag kan komma på mig med att sitta och smått fnittra åt till och från.

Har inte ni som följer min blogg något roligt minne från er barndom ni vill dela med er av?