Wilma 8 veckor

Hejsan därute, ni som fortfarande kollar in här på bloggen ibland.

Livet har lunkat på här hemma hela hösten och vintern, med stora framsteg, men likaså många motgångar, vi försöker tänka utanför lådan för att hitta lösningar som blir hållbara och bra för oss alla.

 
Jag har följt min prinsessa till skolan varje dag denna hösten, jag har varit med i skolan där hon gått cirka 2h om dagen inkl tidig lunch i sitt klassrum med mig och sin assistent.
Vi har fått tänka ut sätt att få henne att lära sig saker utan att ställa några som helst krav och samtidigt få det att vara lustfyllt, inte helt lätt men nu har hon under en stor del av terminen läst på om Vikingatiden, vi har besökt vikingabyn i Svanberga en dag när det var marknad i Rimbo, vi har gjort en annan utflykt lite spontant en dag när det var brandövning i skolan. Vi har läst på och gjort många vattenexpriment när barnen undrade en dag på väg till skolan om ett äppelskrutt  flyter i vatten eller sjunker, vi har hittat ett sätt att få henne att lära sig matte genom att spela Kalaha, patiens samt ett spel som heter Moneyville på ipaden. Hon lär sig växla genom att spela bank med tärningar med sin assistent.
Hon läser nu efter en lång tids kämpande en stund i skolan varje dag i sin bok, vi har tagit oss igenom tre serier av böcker den här terminen, mestadels genom att läsa hemma.

Men det har inte gått lätt alla dagar, det var riktigt kämpigt att släppa taget om mamma i skolan, och många dagar har hon låst sig och inte velat släppa mig så jag och maken började klura på hur vi kunde få det att bli en belöning att jag inte var med i skolan hela tiden... och så kom vi och tänka på att skaffa en hund...

Jennifer har visat stort intresse för hundar den här sommaren, och vi vet att hund kan vara ett hjälpmedel att få barn med npf tryggare så vi började kika på olika raser där främsta egenskaperna skulle vara; älska barn, positiv, lekfull, gärna vilja vara nära och få plats i sängen, en stabil hund, men inte för stor, lite pälsvård, lättlärd eller åtminstonde arbetsvillig. Vi hittade den perfekta rasen i en för mig tidigare okänd ras, Staffordshire bullterrrier.
Vi träffade ett par hundar av denna ras och de var alla positiva och glada och Jennifer älskade dom allihopa.
Och trots att den ser ut som en "så kallad kamphund" är den allt annat än det, detta är en i England kallad för "nannydog". Fantastikt glad, positiv,  arbetsvillig, smart, kontaktsökande, inte skällig ras som älskar barn och alla människor.
 

Vi letade hos uppfödare och hade plan på att tinga en valp till våren, men snart insåg jag att vi behövde en valp tidigare och en kull med oregistrerade valpar kom ut på annons. Vi pratade med ägaren, och det var en rasren kull men utan stamtavla óch efter att ha träffat mamman var vi sålda, det var självklart en valp ur den här kullen som vi skulle ha. Jennifer fick vara med och välja valp, själv hade jag ögonen på två av valparna och tur nog valde hon en av de jag själv kände skulle vara rätt.

Sen vart det att vänta tills hon skulle bli leveransklar, vi förberedde Jennifer på att när vi hämtade hem hunden skulle mamma inte kunna vara med i skolan hela skoldagarna längre, det gick framåt men sen blev hon skoltrött.
Lagom till lovet föll allt ihop som ett korthus och vi stod där med ett barn som bara inte orkade mer, dags att tänka om igen...
Nu tog vi till sista kortet vi hade att spela ut, vi medicinerade hennes ADD med en korttidsverkande medicin som bara skulle sitta i de 2h hon var i skolan och vilken skillnad. Jennifer orkade med allt i hennes omgivning på ett helt annat sätt, hon vinkade hejdå till mig och orkade med skoldagarna och ångesten minskade enormt mycket.
Men det finns en biverkning vilket är att aptiten minskar, så varje morgon gör jag allt i min makt för att få i henne en frukost som ska hålla henne igång under dagen, lunchen äter jag med henne i skolan och hon brukar ta liiiite mat där men det är mycket mindre än hon annars äter.
Sen går tur nog medicinen ur kroppen ganska snabbt och man kan få i henne en liten mellis och middag. De dagar hon inte vill äta lockar vi med småplock under dagen samt så har vi näringsdryck så hon får i sig det hon behöver under dagarna.

Vi hämtade hem hunden den 14.de November och har fått anpassa oss efter vår lilla Wilma, och det var jobbigt den första veckan för Prinsessan men nu har de funnit varandra och Jennifer har blivit mycket mer positiv sedan vi fick hem vår lilla valp.
Idag går hon i skolan utan mamma i ca 1,5h, hon går ut med hunden på promenader med mig varje dag och får därmed frisk luft. Hon lär sig att stå upp för sig själv genom att sätta gränser för hunden, något hon verkligen behöver öva på och vi ser redan en skillnad. Hon tränar även Wilma i att sitta fint, ge tass och att sitta och vänta innan hon kastar bollen, och det märks mer för varje vecka hur Wilma verkligen lyssnar till Jennifer.
Mysigaste är nog att Wilma får vara nära, på morgonen eller när hon är trött får Wilma gärna ligga bredvid i soffan och leka med en leksak eller tugga på ett tuggben medans Jennifer tittar på Ipad eller mobilen, varje kväll när Jennifer läser för mig får Wilma kura ihop sig i sängen och lyssna hon med. :)

Wilma är bra för oss, vi hoppas att skolsituationen löser sig under våren men vi tar en dag i sänder, idag njuter vi av vår nya vardag med ett litet busfrö här hemma. <3

Jennifer och Wilma lär känna varann

Nu går vi på promenader tillsammans

Wilma ser en sjö för första gången. <3

Fullt ös mest hela tiden!

Nya favoritbollen, den kan man leka med både ute och inne.

Foto från idag, hon växer så det knakar och från ynka 2,5kg när vi hämtade henne väger hon nu 9kg, cirka 3,5månad. <3

Cadance

Nu går dagarna i vardagslunk, barn till skolan och mannen på jobbet, möten och det vanliga stöket med djur och hushåll.

Jennifer går i skolan och det går klart över förväntan måste jag säga, hennes assistent är jättebra och bemöter henne bra trots att orken tryter och att hon låser sig emellanåt.
Det är betydligt svajigare i måendet och orken den här veckan, men hon kämpar på bra och upplever skolan som något positivt vilket är fantastiskt.
 
I morse blev det en låsning just som vi skulle gå in genom dörren till skolan, hon tyckte det var för många barn i korridoren och vände på ett ögonblick och ville åka hem. Men vi stod kvar ute och jag blev tillsagd att bara hålla om hårt så vi stod där ett par minuter och jag tror hon samlade ihop lite ork för sen tog hon mig i handen och sprang in i hallen.
Jag får inte sitta brevid längre, nu duger bara assistenten, vilket är jättebra, jag har hela tiden hållit mig nära men sett till att vara tråkig och tillbakadragen så assistenten kunnat skapa ett kontakt och förtroende.

Nu sitter jag i rummet men vid ett annat bord, Jennifer kan se mig och ropa om hon vill mig något men "lektionerna" har hon enbart med sin assistent.

Imorgon blir det möte med rektorn och vi kommer även få träffa mentorn samt fhv assistenten.
Där tar vi beslutet om hur vi går vidare de kommande två veckorna, jag kommer se till att vi kör på som de två veckorna som varit. Här ska inget stressas fram, vi tar det i snigelfart så Jennifer inte blir överbelastad.

Dagarna här hemma går segt nu när både Jennifer och jag är lite trötta, men senare på eftermiddagen och kvällen är det överlag full rulle igen.

 
Idag var vi ute och mös med hönsen och busade med Alice, som börjar bli bra uttråkad av att vara ensam större delen av dagarna. Aston har ännu husarrest, han får fortfarande smärtstillande och får inte hoppa runt för mycket så han skadar sig igen. Men han tar det med ro, på nätterna och under skoltid är han instängd i sitt rum men övrig tid är han med mig vad jag än gör. <3

Ica, min fina lilla tupp som tar hand om sin mini flock av kycklingar så bra.

Kakan, som börjar mer och mer se ut att bli en tupp.

Edith, mattegris så det heter duga.

En dag med bästa vännen och våra familjer. 
 

 
Under Sportlovet gjorde vi en rejäl utflykt hela familjen, maken tog ledigt och sen packade vi in oss i bilen och for till andra sidan stan och hälsade påmin bästa vän och hela hennes underbara familj. <3

Jennifer mådde inte så bra (det var första gången vi åkte hemifrån för att umgås med andra på flera veckor), men en lite trög start och några mindre fallgropar senare så hade hon hur kul som helst och det var underbart att se henne så glad och busig igen.

Vi tog en promenad till Tyresta By och grillade lite korv och tittade på alla djuren innan vi skyndade oss hem till värmen igen, för usch vad det blåste snålt ute. Brrr
 

Barnen lekte en lång stund och sen till middag gick vi till en resturang och åt finmat allihopa, vi fick höra finsång av lilla Eddie som sjöng så "Ja må du leva" så sött när servitrisen tände ljuset på bordet. <3

Efter en underbar måltid fick vi kramas och vänka hejdå, men tur nog hade jag och Anna redan planerat in nästa playdejt för oss två och om jag blir frisk från förkylningen jag fått så ska vi ses redan nu i helgen. *längtar*
  

Sötaste mulen <3

Här fick jag ett foto på keligaste fåret som viftade på svansen när vi klappade och kliade.
Om jag någonsin flyttar till en gård måste jag bara ha några får! <3 <3 <3

Barnen fick en varsin klubba, som visade sig vara färgglad då tungorna blev så här. ;)

Men man får acceptera det och ta varje dag som den kommer.
Så är det för oss här hemma just nu, dottern har mått allt sämre och skolan förstod nog inte att hon mådde så pass dåligt då hon inte visar så mycket där hur hon mår (tecknen fanns där men de såg inte dom samt ignorerade mig som var hur tydlig som helst med hennes mående, ibland är det lättare att blunda och tro att man vet bäst när man egentligen bara ska bromsa lite och fundera vad man håller på med).
  

Men vi har varit här förut, med ett barn som nått botten och den här gången hade jag kunskapen nog att lösa allt och det fort, kankse inte till skolans glädje då jag fick min dotter sjukskriven och hon nu har varit hemma i närmre en månad från skolan.

Men helt ärligt rör det mig inte i ryggen vad skolan tycker, att läsa in kunskaper kan man göra hela livet, men ett barn som blir så utmattad att hon inte orkar med vardagen och i det här fallet slutade äta mat pga stress behöver en paus för att landa och återhämta sig, vilket såklart läkaren höll med om.

 
Jag är lite förvånad över hur jag bara tog itu med allt med en gång, men jag har blivit starkare i rollen som mamma och mitt jobb är att sätta mina barns välmående först och främst och jag ignorerade inte min magkänsla den här gången och resultatet är att min dotters förtroende till mig ökat och vi är närmre varandra än någonsin.

Min självkänsla har ökat markant då jag pratat med många myndighetspersoner och jag har insett hur mycket jag har lärt mig kring lagar och rättigheter, man kan inte topprida mig eller skrämma mig med försynta hot, jag blir inte rädd utan kan stå upp för mig och min dotter mitt framför personen som försöker trycka ner mig i skorna igen.
  

Nu kommer det bli möten och en långsam inskolning igen när hon orkar och troligen lite anpassad skolgång med mig vid sin sida tills hon är trygg i att gå heldagar igen, men vi har inte brottom för nu tar vi det här i hennes takt så hon är trygg och mår bra.

Vi har inte varit så sociala mitt i allt det här och så är det ibland för oss, jag och min fina prinsessa har mestadels varit hemma och bara fokuserat på att må bra.
Vi har åkt skridskor, pysslat med pärlplattor, myst i soffan, tittat på tv, spelat tv-spel, läst flera böcker och pratat mycket om vad som har hänt och varför det blivit som det blev.

Hejsan

Efter en lite annourlunda Nyårsafton med vattenläcka i Edsbro med tillhörande avstängt vatten under nästan hela Nyårskvällen samt Nyårsdagen och nu väntan på att veta om vattnet går att dricka så blev det lite för mycket att hantera här hemma för Prinsessan som efter sömnbrist och denna förändring blev lite ledsen under Söndagen.

Men vi tog det lungt här hemma och såg till att vi kom in i lite rutiner igen som att lägga sig i tid, gå upp i tid och stabiliserar vardagen lite.

På Söndagen hörde min bästa vän Anna av sig och berättade att de hade tid att ses nu idag lite oväntat och vi som haft fullt sjå att få till en tid att ses slängde om planerna lite och åkte till andra sidan stan och hälsade på såklart. Barnen fick byta lite julklappar och sena födelsedagspresenter innan vi tog en långpromenad till Tyresta by.

Vi fikade lite gott och sedan gick vi runt och tittade på alla djuren innan barnen nästintill sprang hem för att leka lite, själv fick jag chansen att prata ikapp mig lite med en underbar vän och det var riktigt skönt att smita från hemmet med allt tillhörande tok med vattnet och allt stök från helgen och bara vara.  <3

Sötaste Eddie. <3

Det är så fint och mysigt i Tyresta By, älskar alla mysiga bodar man kan gå in i.

Barnen hade jätteroligt och ville knappt åka hem, väl hemma när de såg all snö som fallit under dagen ville de istället knappt gå in i huset. Nu sover båda sött i sina sängar men jag har en stark känsla av att det kommer bli en tidig frukost och sen ut och leka i snön imorgonbitti. ;)

Här sitter jag i soffan och klockan närmar sig tolvslaget, då är det Julafton men tyvärr är detta en av få jular jag inte känt så mycket julkänsla alls.
 

Huset är inte smockfull av glitter, lampor, tomtar och allt annat som jag brukar dekorera med, det fick bli en lite mer sparsam variant i år.

Men även om jag har valt att inte ens kika ner i hela tre kartonger fulla av julsaker så har vi fått lite julkänsla här hemma, igår och idag har jag pysslat lite.. granen dekorerade barnen och nu är den i alla möjliga färger som turkos, lila, guld, silver och lite däremellan, de finaste och ömtåligaste grandekorationerna fick vara kvar i lådorna då granen riskerar att bli omkullvät av två busiga katter. ;)

Jag la ner mest energi på att fixa lite med blommor nu dagarna innan jul, samt så åkte två dukar fram, något jag väldigt sällan använder även fast jag har mängder av dom och faktiskt älskar känslan av att se ett bord med en duk på.

Men med katter i huset så känns det oftast som mer jobb än glädje, när dukarna är fulla av katthår mest hela tiden, men med några jularrangemang så kommer känslan direkt.

När hyacinterna blommar kommer hela huset dofta av jul. :)

Idag var Johan jourledig så vi var hemma hela familjen så jag slog på stort.. haha, känns lite löjligt för i normala fall har jag gjort massor av godis och mat i god tid före jul men så har det inte blivit i år då jag helt enkelt inte orkat eller ens känt ett sug efter julgodis.

Men idag åkte en bamsestor rimmad skinka in i ugnen, många timmar senare åkte den ut för att svalna och sen griljeras och nu ikväll blev det en försmak av julen med nygräddad julskinka till middag. <3

Sen har jag lagat favoriten av favoriterna av alla julgodisar, lakritskola med lite salt. *mums*

Och otroligt nog kom suget att testa nått nytt, varje år brukar jag göra någon ny variant av godis och i år fick det bli en enkel variant av ckokladbräck i två olika varianter.

-chokladbräck med ituklippta döskallar med lite flingsalt

-chokladbräck med krossade turkisk peppar och lite flingsalt.

Blev rätt gott, och var enkelt att göra.

Bräck med döskallar

Man smälter choklad, klipper döskallarna i små bitar, jag delade upp de röda och de svarta, sen brer man ut chokladen på ett bakpapper och strör över godiset, sen strödde jag lite flingsalt över och stoppade in i kylen så det stelnade. Sen bryter man av små bitar och så var det klart. :)

Bräck med turkisk peppar

Med den turkiska pepparn gjorde jag som så att jag krossade en handfull med karameller och när chokladen smält rörde jag i lakritsen och sen bredde jag ut det på ett bakplåtspapper och sen lite flingsalt på och in i kylen för att stelna. Sen är det bara att bryta till små bitar och njuta! ;)

Snart är det julafton och vi ska ut på äventyr, det är både roligt, spännande och lite jobbigt.

För min del är det jobbigt när det inte är precis så som när  jag växte upp, då skedde sakerna i en viss ordning varje jul och för mig med asperger och ett stort behov av att allt är detsamma var det utmärkt, men när man firar jul med andra familjemedlemmar än de jag växte upp med blir det såklart inte på samma sätt och jag är helt okej med det, men det tar lite på min energi att inte ha koll på exakt vad som ska hända och i vilken ordning.

För prinsessan har det sett ovanligt lovande ut i jul, hon har inte stressat sönder, men många frågor om vad som kommer hända osv kommer stup i kvarten, mycket kring det här med tomten.. kommer han hit innan vi åker? Kommer han komma dit vi ska? Kommer han inatt? När får vi öppna paketen? om det ligger paket under granen får man öppna dom direkt eller måste man vänta? När ska vi åka? Vad ska jag ha på mig? osv osv.
Så för att ta bort den största stressen så har vi beslutat oss för att tomten kommer inatt, han har fått lite kakor och mjölk och ett fint brev från Prinsessan och en fin teckning av Prinsen.

Paketen ligger där han smulat med kakorna och druckit av mjölken, så vi kan klart och tydligt se att han har varit här inatt, två katter är instängda för att inte de ska busa loss med banden på paketen. ;)

Paketen som ligger framme får öppnas direkt såklart!
Och sen tar vi resten av paketen på förmiddagen om det ser ut som att vi inte kan vänta, men kan paketen vänta utan att det ska bli panik så åker paketen med till julfirandet och öppnas där.

Vi har en plan helt enkelt! ;)

Nä nu har jag suttit här i en halvtimma och bloggat när jag borde ligga i sängen och sova, så god natt allesammans, eller god morgon till er som läser detta först på julafton och är kloka nog att sova vid den här tiden.

Och såklart ha en God Jul allesammans! :)

Hönshuset i morgonljuset en kylig morgon.

Den här veckan har flugit förbi, vi var och tittade på Lucia-tåget i Tisdags kväll, det var jättefint och jag fick lite julkänslor för första gången den här vintern.

Prinsen var med i jultåget, han var en tomte och hade hur kul som helst och fortsatte att sjunga även när vi kommit hem. ;)

Prinsessan klädde sig som en Lucia och jag tog mig tiden att göra henne fin i håret, något hon annars inte gillar men när hon  såg resultatet fick frisyren vara kvar hela kvällen, det är vad jag kallar för topp beyg. ;)

Jennifer valde själv att vara med och titta men att inte delta i Luciafirandet, tänk vad stort att själv inse sina begränsningar och själv ta beslut om hur kvällen ska bli.

Det är stort, starkt och modigt och jag är såååå stolt över hur mycket hon har växt min prinsessa. <3

Finaste Lucian i Rimbo i Tisdags, om man frågar mig. ;)

På Onsdagen började den första av tre dagar med elevens val i skolan, Jennifer skulle besöka tre olika museum och Prinsen hamnade i gruppen Återvinning där de gick igenom saker som man kan återvinna, de besökte ICA och fick se andra sidan av pantstationen och fick även besöka en stor återvinningscentral.
Jacob har haft en toppen vecka och har kommit hem med flera fina saker han pysslat ihop nu i veckan, men tyvärr hände en sak idag som tog udden av glädjen något och på Måndag kommer Tiger mamman att besöka skolan för en pratstund och jag hoppas att det som hänt är dokumenterat och att de har en plan för hur det aldrig ska kunna ske igen.

Men jag som känner min dotter väl, förstod att det inte skulle funka veckan ut.. schemabrytande aktiviteter hela Tisdagen när alla i skolan övade inför Lucia slutade med att hon sa ifrån och fick vara med sin resurs i klassrummet och jobba som vanligt.

På kvällen var vi åter i skolan och även det tog såklart en stor portion med energi, för att nästa dag åka till ett museum och titta på mumier... på kvällen kom krachen och pappa fick gå upp och trösta en mycket ledsen tjej som var rädd efter att ha sett mumier under dagen.
Men mitt i allt ledsamt så var hon stark nog att säga ifrån, hon ville vara hemma resten av veckan och det beslutet tog hon själv. Morgonen efter väckte pappa henne och frågade igen men svaret var bestämt att hon skulle bli hemma.

Jag har tagit hand om en slutkörd Prinsessa nu under Torsdagen och Fredagen, men nu har vi kommit över det värsta.

Vi har tagit det lungt i soffan, hon med en filt över huvudet, hörlurar och en ipad i många timmar, lekt med my litle ponys i köket medans mamma fixat med mat och disk, en lugn stund i badkaret utan lillebror för att varva ner och såklart lite pyssel med hönsen för att komma ut i friska luften.

Nu tar vi helg och på Måndag är den sista skoldagen innan jullovet. <3

Allt i trädgården blir gnistrande vackert i kylan.

Ankaret är den vackraste prydnaden vi har i trädgården om man frågar mig.

När himlen är rosa i morgonljuset är det bara att klä sig varmt och gå ut

och föreviga ögonblicket på bild.

Tittut till er där ute i kylan!

Jösses vad kyligt det är ute idag, man nästan förfryser sig bara av att gå ut och öppna åt hönsen och de såg helt klart ut att känna likadant då de vägrade sätta en endaste tå i snön. ;)

Katterna gör små kortare promenader ut i kylan, men bara en tio minuter eller så sen vill de in och värma sig igen, det känns så skönt att de har den valmöjligheten att få komma in när de vill och veta att de har en varm säng och mat och vatten serverat dygnet runt.
Det finns många katter därute nu som inte har det valet, utan som måste klara sig på egen hand, känns i hjärtat varje gång jag tänker på alla dessa katter som inte har fått turen att ha en familj som älskar och tar hand om dom. <3

Vincent har bott ute minst en vinter i Arninge industri område, Aston hade fötts ute om inte hans mamma hade varit så företagsam att få hjälp, hon sökte upp alla människor hon mötte tills hon kom till rätt hus som kontaktade katthemmet och dit fick hon komma och jag blev kär på ett ögonblick, numera bor hon inte hos oss men hon lever ett bra liv hos sin nya familj där hon inte behöver dela på uppmärksamheten med någon annan katt.

Aston föddes hos oss och har alltid haft turen att vara älskad och ompysslad, medans lilla Alice kunde ha gått ett grymt öde tillmötes när hon och hennes syskon blev dumpade i skogen i Brottby som en liten kattunge på ynka 9 veckor.

Alice är idag trygg hemma hos oss och hennes två systrar har ett underbart hem i Västerås där de får all den kärlek och omvårdnad man kan önska sig.

Alla mina katter har fått en andra chans till ett bra liv och jag kommer göra allt i min makt att se till att de får njuta av livet så länge som möjligt. <3

 Tur att vi inte har satt upp ett hänglås till hönsgården, då hade jag nog inte lyckats ta mig in till dom alls.

Vinterlandskap är så vackert, det ser så rent och fridfullt ut, ljuden dämpas och luften är ren och klar.

Tredje dagen med snö, och inte ett endaste avtryck från hönsen i gården,

men de älskar att sitta i dörröppningen och kika ut.

Nu har det snart gått tre veckor sedan min operation och äntligen känns det som att det vänt åt det bättre hållet, orken har börjat komma tillbaka, rörligheten ökar och jag behöver inte alls äta så mycket smärtstillande.

Men om kvällarna gör det rätt ont fortfarande, men det känns helt okej att det gör lite ont om kvällen bara jag kan göra något under dagarna annat än att ligga i sängen eller soffan.. det är aldeles för tråkigt för min ADHD-hjärna.

Inte mycket blir gjort ännu, har ju varit tvungen att anpassa allt jag gör efter en opererad mage som ännu inte läkt helt, men har hittat olika sätt att underlätta som en stadig stol parkerad framför tvättmaskinen och torktumlaren, en pall på rätt ställe, en soppkvast med skyffel så jag kan hålla efter golvet trotts att jag inte orkar dra runt dammsugaren, sen tar allt typ fem gånger så lång tid som normalt men det kan jag leva med. ;)

Jag längtar tills jag vågar ge mig ut på vägarna och köra igen, men det vågar jag inte ännu, känns inte tryggt för vare sig mig eller medtrafikanter just nu så jag sitter liksom lite fast här hemma ett tag till.

Skulle såklart kunna ta bussen, men orkar inte gå allt för långa sträckor än och ogillar enormt mycket att åka kommunalt, mycket för att jag inte gillar att åka med andra människor så nära inpå mig... är nog min asperger som bråkar här, ett av många skäl att jag skaffade körkort.

En Brud Orkidé i en vas med vatten

Jag älskar att läsa på om nya saker och sidor på Facebook kan innehålla så mycket roliga och spännande idéer, som att orkidér bäst trivs i vatten och inte i bark eller mossa... måste ju testas, så maken fick hämta hem Svärmors krassligaste orkidee som får leka försökskanin, med lite tur kommer den ta sig och börja blomma inom ett par veckor. *håller tummarna*

Hoppas det inte gör något Tarja att jag lånade en blomma av dig?

Men med lite tur får du tillbaka en pigg och blommande orkide senare i vinter/vår. <3