Tänk vilken stor grej att själv få välja frisyr när mamma säger att det att dags att göra något åt håret.
Det fick min fina Prins göra idag och det var ingen tvekan om hur han ville ha håret fixat, så nu är det gjort... ;)
  

Sååå nöjd med sin nya frisyr!

Idag har jag och Jacob haft en heldag tillsammans, vi lämnade av syrran på skolan imorse och  sen åkte vi till Norrtälje, då vi var väldigt tidiga så åkte vi och tittade lite på blommorna dom säljer vid Flygfyren innan vi åkte till Logopeden dit vi hade ett möte bokat.
Hos Logopeden fick med oss mycket vi kan jobba med hemma och vi beslöt oss för att inte ha nästa möte förrens i September, så nu får vi träna vidare i lugn och ro ett tag. :)
 
Sen var klockan 11:00 så det fick bli McDonalds till lunch, innan vi åkte till Flygfyren igen och storhandlade tillsammans. Och vilket team vi var, jag plockade varor och han blippade och la ner dom i påsarna, fort och effektivt och roligt hade vi! ;)
Sen blev det en snabbis in på Lindex och köpa en till munkjacka till Jennifer, då den vi köpte senast numera är hennes favorit (och de kläder hon gillar gäller det att köpa flera av), Jacob fick ett klarblått mysset som åkte på så fort vi kom hem. :)
 

När vi hade kommit hem och lastat ur bilen så hittade jag brevet jag väntat på så länge från Försäkringskassan, det ser ut som att vi kommer få vårdbidrag för Jennifer, känns skönt att kunna pricka av den saken på listan av saker jag har att ordna med nu i vår. Beslutet blir inte definetivt förrens i Juni, men nu vet vi i alla fall vad det troligen kommer att bli.
 

Sen vart det att packa in oss i bilen och hämta hem Jennifer från skolan, hon var lite ledsen när vi hämtade henne precis som hon varit på morgonen men vad jag förstod hade dagen varit bra i alla fall.
Väl hemma bjöds barnen på varsin glass för att höja humöret lite innan jag  ordnade med middag och vardagsbestyren som tvätt, disk, läxor osv.
 

Jacob blev friserad efter middagen och somnade med ett leende på läpparna, imorgon blir det att frisera upp håret så han kan visa upp nya frisyren på förskolan. ;)

Jennifer, Michaela och Jacob

Idag kom min bästa vän Anna med dotter hem till mig och barnen och vi fick en halv dag tillsammans att prata ikapp oss lite! ;)

 
Tänk vad tiden går fort ibland, senast vi sågs var när vi gjorde stan tillsammans, men det känns skönt att veta att det är knappt två veckor tills vi ses igen. <3

Efter lite lek hemma gick vi till Edsbro skolgård med barnen så dom fick busa av sig lite och efter en fika paus så gick vi hem igen och tog bilen till sjön Gisen där barnen fick busa vidare. :)
    
På vägen hem vart det att handla lite middag och sen åka hem och laga mat till tre hungriga barn. ;)
Sen kunde vi sitta och prata iakpp oss lite till på varma altan, innan klockan blev för mycket och det blev dags för dom att åka hem.

 
Barnen var så uppe i varv igen att det fick bli en promenad innan nattningen, själv tror jag att jag nös mig igenom promenaden... jag förstår inte varför min allergi blir värre för varje år det känns som att det aldrig tar slur, nyss var det björken och nu är det gräset så jag lär väl gå rutn och nysa och snörvla hela denna sommar om det fortsätter på det här viset. *suck*
  

Min underbara vän känner mig så väl att hon kom hit med denna present...

Fyra säckar med jord! :D
  

Du känner mig så väl Anna, tusen tusen tack!!! <3 <3 <3
 
För att förklara så vill jag odla och plantera hur mycket som helst men i väntan på bättre tider har allt i odlingsväg hamnat längst ner på prioriteringslistan, men nu kan jag äntligen plantera lite mer i pallkragarna. <3

 
Vilken vecka, tiden har flugit fram känns det som, men det är nog för att jag haft saker bokade varje dag.
 
I Fredags lämnade jag och lillebror Jennifer i skolan, hon skulle på utflykt i skogen och en ynka timma efter vi vinkat hej då till henne var det dags för andra inskolningen för Jacob till sin blivande förskoleklass.

 
Jacob hade hur kul som helst och jag och alla andra föräldrar samlades i Rolles klass och dekorerade barnens läskontraktsböcker medans barnen var kvar i klassrummet med fröken.
Barnen får hem denna läskontraktsbok Måndag till Fredag varje vecka och vi föräldrar skriver vilka böcker vi övat på att läsa hemma, på det viset kommuniserar vi med lärarna hur det går med läsningen hemma och Jennifer har nu gjort detta senaste terminen och vilka framsteg vi sett, hon läser nu lättlästa böcker från skolan aldeles själv. *såklart är jag såååå stolt över henne*

Efter inskolningen åkte vi hem och stekte pannkakor till lunch, sen vart det en långpromenad för mig medans Jacob cyklade, ca 4,5km blev promenaden och vi njöt verkligen av det fina vädret. :)
Vi hann hem och baka en kladdkaka innan Johan hämtade Jennifer hos en kompis på vägen hem, detta är första kompisen Jennifer åkt hem till efter skolan och det hade gått jättebra. :)

 
Jennifer blev egentligen bjuden till kalas i helgen men jag ringde och pratade med mamman och förklarade att det skulle bli jobbigt för Jennifer samt talade om hennes npf-problematik, mamman var verkigen förstående och vi begränsade besöket till två timmar och flyttade det till Fredagseftermiddagen istället och det blev som ett mini kalas för bara födelsedagsbarnet och Jennifer, på det viset orkade Jennifer med besöket.

 
Det här var en ovanligt välplanerad dag, då jag bett fritids om hjälp med att se till att Jennifer gått på toaletten innan hon skulle gå hem med A, samt att se till att hon fick med sig sina saker hem från skolan, kommunikation mellan mig och mamman där jag var öppen med problematiken och begränad tid för lek så Jennifers energi inte skulle ta slut. Och det lönade sig, Jennifer ser fram emot att åka hem till A igen, precis så som det ska vara! :)
  

Kusinerna, Jennifer, Linus och Jacob.

På kvällen kom farbror Jari och kusinerna Frida och Linus över till oss och vi gick ner till Pizzerian och åt middag innan det blev kvällsfika på altan. Barnen var helt överlyckliga!
Johan som har jouren lyckades vara med på middagen men jobbade sen resten av kvällen, och har jobbat vidare hela helgen, nu är det tur nog bara ett par dagar kvar av denna jousvecka.
 

Barnen var verkligen uppe i varv när gästerna åkt hem så vi tog en promenad så dom kunde varva ner lite innan det var dags att natta dom.

Aston som liten kattunge.

Nu var det nästan två år sedan som fina katten Tuva flyttade hem till oss, hon var chippad men hade ingen ägare registrerad och i väntan på att de tre månaderna skulle gå tills jag fick adoptera henne så fick vi bli hennes jourhem.
Snart visade det sig att Tuva skulle bli en mamma och då katthemmet inte ägde henne i väntan på dessa tre månaderna så kunde hon inte kastreras så hon födde inom kort hela 6st kattungar hemma hos oss.
Jag var med under hela födseln och en av raringarna som föddes här hemma var våran fina kille Aston, han valde mig framför sin mamma och kom alltid springandes till mig när jag kom in i rummet.
Som mest hade vi under den sommaren hela 8 stycken kattungar här hemma, 6st som Tuva var mamma till och två hitte kattungar som hittades i dåligt skick som Tuva tog till sig som sina egna, alla katterna har idag nya hem. :)
  
Tuva bodde hos oss i närmre ett år och var en helt fantastisk katt, men tyvärr mobbade hon våra andra katter Olga och Vincent och situationen blev ohållbar och hon fick tillslut ett nytt hem där hon kunde vara i centrum och slippa andra katter.
  

Aston blev min kattunge från start och än idag har han och jag ett speciellt band.
De dagar jag inte själv märker av att jag mår dåligt berättar han för mig genom sitt sätt att få mig att sitta ner att förstå att jag behöver andas och lugna ner mig, likaså är han alltid hos mig om jag får en panikattack, hans närvaro gör att jag snabbare mår bättre igen.  
För mig är katterna underbara familjemedlemmar som även har en förmåga att stötta mig i vardagen med mitt mående, dom är helt enkelt fantastiska. :)

Aston som vuxen och ståtlig herre. :)

 Rolig gunga ute vid Gisen. :) 

Vilken intensiv och rent utsagt jobbig vecka det här har varit, jag känner mig helt slut.

 
Men när jag väckte barnen igår och Jacob bara var ledsen och mammig fick jag en idé som skulle roa både mig och honom... jag kan ju få en hel del sådana där impulsiva ideér troligen då min ADHD gör att jag inte alltid kan kotrollera mina impulser. ;)
Jag slog en signal till Farmor som var på och ett samtal till Förskolan där jag berättade att Jacob fick vara ledig då han behövde en mamma-dag så åkte vi till skolan med Jennifer, Jacob hade inte en aning om vad mamma hade planerat mer än att jag hade bus på gång då jag packat en ryggsäck med fika. ;)
 
När Jennifer var överlämnad till fröken och vi kommit ut från skolan så berättade jag för Jacob att vi skulle åka till Farmor och Farfar och sen skulle Farmor följa med på ett äventyr med oss och att vi skulle åka till museét där dom har dinosaurier. Gissa om Jacob blev glad! :D
 

Jacob och Farmor. 

Så efter att ha hämtat upp Farmor så åkte vi till Naturhistoriska museet och tittade på allt möjligt intressant och spännande som fåglar, insekter, dinosaurier, skelett och såklart tittade vi extra på avdelningarna svenska djur, människokroppen och avslutade med Jacobs favorit med alla vackra stenar.
Vi fikade i solen ute på trappen framför entrén och mumsade på lite bullar, kaffe och festisar och bara njöt av att vara tillsammans ute på äventyr.
  

Tänk att vi har dessa vackra katter här i Edsbro. :) 

 
Efter vårt besök på Naturhistoriska Museet så bar det av hemåt, men ett stop på vägen hos McDonalds fick det bli då vi alla var hungriga och sen en snabbis in i en lekbutik för att köpa en present då Jacob ska på barnkalas imorgon.
När Farmor var lämnad hemma hos Farfar och Sigge igen åkte vi till Rimbo och hämtade upp syrran, hon vart såklart lite avundsjuk när Jacob berättade vad vi gjort så jag fick en idé på vägen hem...

   
När vi nästan var hemma i Edsbro fick barnen blunda och hålla händerna för ögonen och sedan åkte jag ut till sjön Gisen där dom fick busa i lilla lekparken och såklart känna på vattnet. :)

Med två trötta barn var det dags att vända hemmåt och laga middag, men vilken dag det blev.. även om jag var och fortfarande är väldigt trött ger det mig energi att bara vara med barnen att njuta här och nu och strunta i allt vardagligt, det här var precis vad vi behövde. :)

Här är ett foto på den teckning min svärfar fick av oss bland annat.
Jag ville teckna något han gillade men har tyvärr lite svårt att teckna deras hund som är en cairnterrier och när jag frågade Johan vad min svärfar gillar fick jag till svar; Sigge (hunden), båtar och att fiska.
 
Inget illa ment, men det är inte lika roligt att teckna tex. en gädda eller en gös som att teckna en koi, så det fick bli en Koi. ;)
 

     
Och för att vara min första fisk så blev jag rätt nöjd. :)

Vincent

Hoppas ni har njutit lika mycket av sommarvärmen vi haft som vi har, nu kan man inte hålla sig från trädgården och vill mest av allt bara vara ute hela dagarna.
Jag har inte gjort mycket alls senaste dagarna, men mina tanke har också varit att vila upp mig då jag varit stressad den senaste tiden, men jag har ätit och fikat ute i solen varje dag. :)

Vi hälsade på finaste familjen vi blivit vänner med här i Edsbro och det var roligt att se hur kul barnen hade tillsammans fastän det var första gången dom lekte. <3
Vi har även firat farfar som fyllde jämt nu i April, rikigt mysig eftermiddag och kväll blev det med familjen. <3
  

Jennifer har varit svajig i sitt mående senaste dagarna och vi har valt att avboka vissa saker vi skulle ha gjort nu i  helgen för att inte hon ska må ännu sämre, nu blir det att  fokusera på vardag och rutiner för henne så hon mår bättre och tur nog så borde jag kunna få till det för henne även om jag själv har något bokat nästan varje dag den kommande veckan då alla tider som ska hållas sker medans hon är på fritids.
 
Men nu är det så att när man är mamma till ett barn med speciella behov så tar det enormt med energi bara att oroa sig för vad som är fel, jag kan inte fråga min underbara tjej då hon inte kan svara på en sådan fråga men jag kan läsa av vissa tecken hon har på att något är fel och den största förändringen jag kan göra för henne just nu är att  stabiliserar vardagen och dess rutiner och med lite tur kommer hon må bättre inom kort.
Men sedan har vi dessa veckor fram till sommaren kvar, de där dagarna som frångår rutinerna med bla, elevens val, utflykt till skansen med skolan, skolavslutning och största förändringen av alla.. sommarlov, men jag kan och får inte oroa mig för sånt jag inte kan påverka utan fokusera på det jag kan göra här och nu och Skansen som skolan ska åka till, ja dit åker jag såklart med som stöd då Jennifer bett mig om det. 

Hönshuset 

Nu i veckan har vi vårat första möte på barnhabiliteringen i Norrtälje, jag längtar verkligen och har väntat på detta besök i över ett halvår nu sedan vi fick diagnoserna på pappret innan jullovet.
Nu ska vi berätta vad det är för stöd vi söker från dom, och det är en hel del då vi vill ha kontakt med en logoped som kan hjälpa oss att göra sociala berättelser och hjälper henne med hennes språkförståelse som vi jobbar med varje dag.
Likaså hoppas jag att vi inom kort får träffa den arbetsteraput som vi träffat på BUP innan, hon jobbar numera på habiliteringen och vet precis vad vi önskar att få hjälp med, denna gång gäller det bla att prova ut tyngdtäcken då Jennifer behöver hjälp för att kunna somna på kvällarna.
Ja, sedan vill även jag ha lite mer information och stöd inom andra områden men vi kan inte göra allt på en gång det mår varken jag eller Jennifer bra av.
  
Likaså ska jag ha ett samtal om vårdbidraget vi ansökte om för ett par månader sedan, jag gillar verkligen tjejen vi fått som handläggare och har redan haft en hel del kontakt med henne och likaså har hon redan en god grund inför samtalet då jag skrivit ca 23sidor som hon fått om det merjobb jag gör för vår prinsessa, likaså är alla handlingar som läkarintyg ang både diagnoser samt hennes astma inne hos handläggaren redan.
Men jag hoppas att vi efter detta samtal inom kort får beslut om vårdbidrag så jag kan sluta oroa mig för den saken i alla fall.
 

Alice njuter i fulla drag av att vara ute i trädgården. :)

Jag vill berätta något som hände tidigare i veckan och som känns så fantastiskt!

Vår dotter har lite svårt med relationen till andra barn, dvs hon har svårt att spontant hänga med  vänner i lekar eller ens våga delta även om dom ber henne, detta är en vanlig svårighet om man har npf.
 
Sedan vår fina tjej började skolan har det varit ett fåtal vänner över, det har hänt men det var över två år sedan det hände senast, nu när vi har haft ett jobbigt år bakom oss har det känts avlägset att ens överväga att  ta hem en vän efter skolans slut.

Energin har helt enkelt inte räckt till och vi har istället fokuserat på att få henne trygg i skolan och på rasterna, men det var här magin började för ett par veckor sedan...

  
Jennifer har knappt lekt med någon vän på rasterna på nya skolan och har mest känt sig utanför, men i och med att hon började på fritids så fick hon upp ögonen för en tjej som gick i 2:an och som varje dag hade med sig sina my little ponys.
Jag som alltid varit stenhård med att mina barn inte ska ha med sig leksaker till förskola eller skola tänkte om och det snabbt, Jennifer fick ta med sig en av sina ponnys med tydlig namnsignatur under (då jag vet vilken katastof det vore för henne om ponnyn försvann).
Och direkt hade hon en väg in i leken, en ponny blev snart två och numera är dessa ponnys en självklarhet i hennes ryggsäck varje morgon.

Ni förstår det var inte bara denna tjej i 2:an som gillade ponnysarna och numera har hon vänner i klasserna F1-2! Varje dag när jag hämtar henne på fritids leker hon med sina vänner och sitter inte för sig själv eller snurrar på snurrgungan tills hon mår illa, hon L E K E R!!!
 

Det tar på krafterna förståss att hålla sig social speciellt när man som hon eller tex. jag har en funtionsnedsättning som gör att vår energi tar slut betydligt fortare i en social situation.
Och när vännerna för ett par veckor sedan började be om att få hälsa på så tog jag det med ro, jag var osäker på hur Jennifer skulle orka med något sådant, hon har även i början under denna tid visat tecken på stress då hon inte hållt torrt i skolan alla dagar, men nu har vi löst den saken och med stöd från hennes fantastiska mentor så är hon numera torr igen.
 
Så i veckan vågade jag ta steget ut, jag lämnade med lappar med mitt telefonnummer, vår adress och bad Jennifer dela ut dessa till de vänner hon ville, hela fem vänner fick dessa lappar och redan samma kväll bokades första playdaten!
  
I Tisdags hämtade jag hem två fnittriga tjejer från skolan och sedan var Jennifers kompis här från 14:00-17:30, och oj vad det lektes.. jag tror varenda leksak åkte fram och så roligt dom hade! :)
Sedan kunde jag se hur detta tog på krafterna, tyvärr.
Kompisen som var med hem är otroligt framåt och social och för vår tjej är det svårt att byta aktiviteter för mycket men hon kämpade på och hängde på i de flesta leker hennes vän föreslog.
Men jag är snabb på att lära mig av mina erfarenheter så nästa gång kommer leken begränsas till max 2h, men Jennifer höll ihop den sista stunden även om det tog på hennes krafter.
Vid slutet på dagen var det dock inte mycket krafter kvar och hon sa till och med ifrån vid en aktivitet hon inte orkade med, jag som höll mig nära hela tiden lyckades styra om leken så Jennifer inte skulle få ett utbrott.
Utbrottet dröjde dock inte länge efter att vännen åkt hem och vi fick uppleva ett meltdown som vi inte sett på länge. :/
Men trots att detta tog på krafterna och även fast det slutade med ett meltdown så är både jag och min fina tjej såååå glada att vi vågade pröva och med lite bättre planering kommer nästa playdate förhoppningsvis sluta utan något meltdown alls. :)