hej

Måste väl berätta mer om vår lilla underbara son! ;)

Han föddes den 8/1-10

Vikt: 2595 gram

Längd: 44 cm

Namn: Jacob

Han är stor i våra ögon, då vi jämför medvår dotter som bara vägde 1526gram. ;)

Men är å fin och stark! Han fick full pott på kontrollerna som dem gör efter förlossningen, och har sakta men säkertbörjat amma bättre o bättre.

Hörselkoll är gjord idag 10/01-10 och han var klart godkänd. :)

Sen vet jag att jag kan babbla på hur mycket som helst men alla vill väl helst se lite foton på vårat lilla mirakel?! ;)

Här har ni vår underbara lilla Jacob Karl Johan Granvik.

Här ammar jag Jacob..

Vår lilla chamknutte har en jättesöt "puss-mun" :)

Bilden ovan ser ni när han "lapar" i sig lite ersättning.

Hej

Jag måste väl uppdatera här vad som har hänt dem senaste dagarna..

I Fredags så kom vi ner på förlossningen, och jag fick snabbt ännu tätarevärkar och allt verkade fortskrida bra, hade min lustgas och satt på en pilatesboll och kände migsäker på att jag skulle klara en sätesförlossning.

Men pga att det var just en sätesförlossning fick det inte ta allt för lång tid och när dem kollade mig var jag fortfarande bara öppen 5cm (vilket jag var redan på kollen på avd12). Så det blevbeslut om att skynda på prosessen och dem tog hål på fosterhinnorna, och det var väl där ngt började gå snett..

Jag fick HEMSKT ont då han sjönk ner och fick väldigt svårt att hantera den smärtan, och började tom be dem om att få göra ett K-snitt istället.. men dem tyckte väl inte det var nödvändingt just d utan försökte uppmuntra mig att stå ut. Men mina värkar och den smärtan jag fick av att demskyndat på det hela utan att min kropp hann med gjorde tyv'rr att jag ville "krysta" på tok för tidigt, detta stressade förståss vår bebis som då bajsade och snart även fick dåliga hjärtljud.

Så inom kort var hans hjärtljud nere på ca 70 istället för 140 och då blev det väldigt brottom.. det hela slutade i ett "urakut" kejsarsnitt där dem snabbt sövde ner mig och tog ut vår lilla pojke.

(Han föddes kl 18:42)

Johan hade sedan hand om vår lilla son medans dem arbetade med mig och jag vaknade fört några timmar senare på uppvaket där sedan Johan kom med vår lilla bebis och hälsa på.

Någon timma senare, och mycket morfin senare, så kom jag iaf upp till avd 16 där vi nu skulle bo dem närmsta dagarna. Allt verkade bra tills yttligare en komplikation tillstötte jag fick svårt att andas och hemskt ont på ena sidan av magen (ej i såret). Efter en hel del läkarkontroller gissar dem på att antingen fick jag att panikångestanfall alt har jag ont för att det var där dem "pressade" ut vår lillebror, då hans huvud alltid var under just dem revbena.

Vid 01 på natten så vart det dags att försöka amma igen och jag skulle då börja med tabletter iställetför med morfin men dessa kom upp väldigt snabbt och jag fick fortsätta med morfin natten genom.

Morgonen därpå vaknade jag o hade hemskt ont i magen och dem trodde det berodde på mkt gaser i tarmarna om var svullna så vart tvungen att gå upp o röra på mig för att få mindre smärta.

Det gickbättre än jag trodde att komma upp så det blev till att passa på o duscha och dem tog bort min kateter.

Under i stort sett hela dagen mådde jag risigt och hade heeeeemskt ont och besvärligt. Men det blev lite bättre mot kvällen då jag tillsut började ringa runt lite till vänner och familj. Men orken är kort så ber om ursäkt till er jag inte ringt till...

Idag mår jag lite bättre, men tar tabletter var 5:e timma och under 1,5h ung har jag hemskt ont innan tabletterna gör verkan igen.

Men det blir bättre o bättre iaf.. snart så hoppas  jag vi e hemma igen och att min smärta e borta så jag kan koncentrera mig fullt på vår lilla pojke och flicka. :)