En riktigt god och lyxig måltid som inte kostar många kronor och som är busenkel att laga.

Plommonspäckade Karren.

1st karre i bit
Kryddor- salt och peppar efter tycke och smak.

Soya

Smör

Katrinplommon

Sätt på ugnen på 175c.
Skär bort ev fett på karren, och skär sedan små hål där du stoppar in katrinplommon, ha den mängd du vill, jag försöker ha i så många jag kan då jag tycker att karren blir lite saftigare då.

Sen har du på smält smör, (jag använder vegetabiliskt flytande margarin), lite soya och kryddorna. Jag brukar ta en pensel och röra ihop det hela med och sen se till att marineringen kommer överallt.

Sen stoppar du denna med en termometer i sig mitt i ugnen i ca. 1,5-2h.
När den är 75grader i den tjockaste biten är den klar.

(Jag brukar ta ut den minst två gånger under tillagningen för att vända på den och ha på lite smör.)

Rösti

riven rå potatis

salt och peppar

Rör ihop potatisen med lite kryddor och har i en varm stekpanna, stek en "tjock pannkaka" tills den fått färg på båda sidorna.

För att vända på den tar du en tallrik som lock på stekpannan sen vänder du helt enkelt ner "pannkakan" i tallriken, har ner den i stekpannan igen och fortsätter steka den på andra sidan. (Försöker du vända på den med en stekspade går den bara sönder.)

Det tar inte allt för lång tid att steka rösti, och det är värt tiden för det är vansinigt gott! :)

Hemmalagad sås

Spad från steken som du silat i en tät sil.

mjölk (ca. 3dl)

mjöl (ca 2msk)

soya (efter smak, jag har ca 1-2msk)

salt

peppar

Du rör ner mjölet i lite av mjölken, när du rört ihop det har du i resten av mjölken och kokar upp denna under omrörning.

När den har börjat tjockna har du i spadet från steken och rör om, och låter småputtra på låg värme.
Sen har du i lite kryddor och soya efter smak, tänk på att smaka innan du kryddar har du många kryddor i spadet kan såsen lätt bli lite stark.

(Tips! Blir den lite väl tjock ha i mer mjölk och om den blir lite tunn går det att ha i mer mjöl men det blir lätt klumpar om man har i mjök i en varm sås så detä rinte att reckomendera.)

Jättegod middag som passar både som bjudrätt som vanlig middag!

Såsen och plommonspäckade karren har min käre far lärt mig att göra.

Röstin gör alltid Johan. :)

Jennifer som hellre går än åker vagn numera.

Jag har inte blvit sjukskriven inför risken att AF skulle motsätta sig att hjälpa oss. Men livet går vidare och några åtgäder är nu gjorda för att jag ska bli mindre pressad att söka omöjliga jobb. Sen kankse jag tycker att AF bara står för bortkastade pengar eftersom det är stört omöjligt att ens få tag i min arbetsförmedlare trotts ihärdiga försök från min kurators sida.

Jag kanske har fått fel uppfattning, men om det fortsätter så här kommer jag byta till Täby AF istället för Vallentuna AF som i mina ögon inte hjälper ett dugg.

Jag har haft lite funderingar på att kontakta närmast liggande hunddagis för att få en praktikplats om inte annat och jag tror någon läste mina tankar för igår kom det ut det perfekta jobbet för mig som just hundskötare på deltid och dagiset ligger här i Brottby!
Nu får ni hjälpa mig och hålla tummarna hårt att med lite tur kommer den här anställningen att bli min. *håller tummarna så hårt att dom börjar bli blå* 

Stella som har både täcke och reflexväst under promenaderna.

Jag och Johan lagade en riktigt god middag igår, det blev plommonspäckad fläskkarre med hemlagad sås och rösti. Gott värre!
Ska dela med mig av receptet på detta lite senare idag. :)

En glad prick!

Tänk en del dagar är jag så glad att mina barn är dom sötaste och charmigaste ungarna i stan, för då känns livet lite bättre och jag kan inte annat än le när jag ser sådana här foton på Jacob.
 

Tyvärr så har all stress gett mig panikångest och efter en hemskt jobbig förmiddag så har jag pratat länge med min kurator och min närmaste familj som alltid stödjer mig.
Jag mår väldigt dåligt i den situation jag hamnat i nu och för att lätta pressen på mig så ska jag och kuratorn tillsammans träffa en läkare imorgon som fhv kommer att sjukskriva mig.
Sen går vi vidare därifrån, vi ska via AF (arbetsförmedlingen) be om en undersökning för att göra bedömning av min arbetsförmåga. Min dröm är att den blir bedömd till 50% så jag nu närmsta tiden inte behöver jobba mer än så, men det återstår att se.

Letandet efter jobb upphör inte bara för denna sakens skull, jag kommer håll ögonen öppna men nu är jag inte "tvungen" att söka tjänster jag inte klarar av bara för  att arbetsförmedlingen kräver det.
  

Zingo.

Jag har nu sagt hejdå till alla Sportlovs-kunder, och några av dessa verkade oroliga att jag skulle sluta med inackorderingen men det är ingen risk. Marsvinen och kaninerna är det jag brinner för, jag älskar att pyssla med djuren och jag mår som bäst när jag gör detta. Inackorderingen kommer vara öppen som vanligt hela året.

Ja, här händer det inte mycket intressant förutom att Jacob somnade så sött på Ior idag. :)

Det gick lite snett här i veckan på mötet jag var på, men jag har fått höra av min kurator att yttligare en stackare drabbats av denna överläkare och nu ska detta tas upp av några chefer och dom kommer gå vidare med detta, skönt nog.
Så här får det ju inte gå till... jag blir nästan mörkrädd när jag tänker på vad som hade hänt om jag gått dit själv, med tanke på hur dåligt jag mådde under och efter mötet.
  

Dagen efter jobbade Johan som vanligt igen efter att ha varit hemma både Måndag och Tisdag, och jag lyckades ta mig till husläkaren som bekräftade vad jag misstänkt, jag har fått Bihåleinflammation. Nu har jag lite medicin mot detta och borde vara bra om ett par dagar, tillsvidare fungerar livet någelunda med lite ipren tabletter som tar bort värsta värken.

Chico & Skrållan, två inackorderingar.

Det har varit sportlov nu senaste veckan men hos oss har det bara märkts i form av ett par inackorderingar, vi har nu 4st kaniner och 2 marsvin fler än vanligt.

Johan har lagat mat bra många dagar nu, bla hemmalagad pizza, kallops och jag var knasig nog att vispa ihop en ny sorts kaka i Fredags. Men jag kan inte uttala mig om hur goda någon av dessa var, för mitt smaksinne likasom luktsinne har varit som bortblåst sista tiden.
Men enligt Johan var nya kakan jättegod, och den har det mumsats en hel del på under helgen av både oss vuxna som barn.
Receptet kommer inom kort och som jag hittat på en ny blogg: http://bagarstugan.blogspot.com/
Jag kommer lägga ut den på länkarna här brevid för denna blogg måste jag ju bara följa! :)
  

Hoppas ni får en fortsatt härlig Söndag!

"Vad är ADD och aspberger? För mig som har det...En frustration över uppgiven passiv darrande skräck för verkligheten...jobbiga magsmärtor och försvarslöshet...
Nästan alla lever med en livsförmåga som jag studerat och undrat över. Att alla bara gör saker medan man själv ligger i sängen och hoppas på att bli frisk eller dödad eller bortförd av aliens.
Man vill bara bort ifrån allt. Att inte ha någon plats och ingen förståelse från omgivningen. Det känns som att man är som en bil som går på reservtanken när kraven utifrån är att köra 100mil på 2 liter bensin. Det handlar om att överleva och gömma sig.
Har man en svårighet som inte syns så blir man sällan trodd och man får kriga hela livet för att leva livet.”

Artikel ur tidningen Vallentuna Steget av A.T

Att läsa sådana hära artiklar är min räddning, tänk vad lik jag känner mig denna själ som lider av liknande problem som jag själv.
Idag har jag varit på ett möte hos en överläkare, en person som jag väntade mig verkligen skulle veta hur h-n skulle bemöta en person med Asperger. Attityden var dock aggressiv och nedlåtande och jag som mår tillräckligt dåligt som det är just nu vart helt knäckt.

 
Jag blev ifrågasatt i det mesta, men en sak som är så förnedrande när man har en ”dold sjukdom” är att inte bli trodd, som om jag bara hittade på alla dessa saker bara för att få uppmärksamhet och bli lite speciell.
Vad skulle jag inte ge för att vara ”normal” vara ”frisk”?!
Jag går inte på Habilitering och läkare och psykiatriker för att det är roligt utan för att få min vardag att gå ihop, att få mitt liv att fungera normalt utan att jag ska må dåligt och vara rädd och sönderstressad över saker jag inte kan kontrollera.
Att bli bemött med misstro av en överläkre kan jag meddela är så mycket mera förnedrande, att bli misstrodd av en person som ska ha kunskapen och förståelsen för sådana som mig.
Idag fick jag efter 5-10min samtal veta att min 1-åriga utredning inte kan stämma, inte har jag Asperger. Nej, jag borde nog allt ta och utredas igen, det kan ju omöjligt stämma!

Jag kan knappt beskriva den känslan jag fick när h-n sa detta till mig idag, och på vilka grunder?
H-n känner inte mig, har inte läst min diagnos eller samtalat med mig någon gång tidigare. Men ändå kunde h-n dra denna slutsats, jag fick känslan av att JAG skulle skämmas för min dåliga utredning och hur dåligt upplagd denna var på dom få papper jag fått ut från denna.

 
Jag skämdes och kände mig förnedrad, jag kände mig inte värdig att tro på, tänk om det gick önskade jag att jag inte blivit född just då.. tänk om Asperger syntes utåt precis som någon som var förlamad från midjan neråt och satt i rullstol. För har jag en rullstol ser ju alla vad jag lider av, dem kan se mitt ”handikapp” och det går inte att missta sig på vad som inte stämmer. Men denna sjukdom jag lider av syns inte utåt, inte för att jag inte lider av den eller för att den delvid förstör mitt liv utan för att jag lärt mig efter 9år av mobbing och genom jobbiga och mycket dåliga livserfarenheter lärt mig att dölja den.

Bara för att du inte ser mitt handikapp betyder det inte att jag inte har något, jag ser ut som vem som helst men det finns ingen som jag och om du inte kan förstå det hur ska du då kunna hjälpa mig?