Kvällsdiskutionen gick runt det faktum att Jacob hade två tatueringar en per arm nu, då dom just fått varsin ny, medans Jennifer bara hade en då hennes "gamla" varit så sliten att jag tvättat bort den.
 
Mamma- Jacob gamla tatuering är fortfarande fin så den fick vara kvar.
Jennifer- Fort...?
Mamma- Fortfarande
Jennifer- Fort va ré
Mamma- (skratt) Nej,"Fortfarande"...
Jennifer- Fort faren..
Jennifer- Fortare..

Vi gav upp straxt efter hennes tionde försök, "fortfarande" var ett svårt ord att uttala. ;)
Jacob försökte glatt han med; forfa, fotre osv. efter ett tag tittade han på min mun när jag uttalade ordet så tydligt jag kunde och sen sa han bara "Aaaa" varje gång efter det. ;)
 
Jag skrattar gott varje dag åt saker barnen säger, men att komma ihåg alla roliga kommentarer och samtalsämnen på kvällarna är desto svårare, men ska försöka bättra mig på att dela med mig av dessa till er likaså för att jag själv ska kunna läsa och minnas dessa små vardagshändelser längre fram. :)

Busiga André.

Jag gjort en hel del framsteg på jobbet på sistonde
Bla har jag lyckats klappa min lilla älskling Olga på "riktigt" två dagar i rad nu. Alltstå klappat henne över hela ryggen/sidan och hon har verkar gilla det då hon kisat eller blundat lite och idag tror jag minsann att hon spann lite också! ;)
Likaså har jag gjort framsteg hos André som nu vågar komma fram och nosa mig på händerna och äta godis ur händerna.
Olgas mamma Tea hälsar mig med lite tass-handskakning varje dag.. det kan låta lite knasigt men Tea "slår" med tassen mot mig när jag hälsar på henne men till hennes förfäran så insåg hon snart att jag inte blev rädd eller tog bort handen utan bara lungt väntade på att hon skulle sluta "slå" mig.
Så nu vet hon att jag inte är rädd så hon mera "lägger" tassarna i handen på mig som i en tyst protest mot att jag är nära men hon blir inte rädd eller fräsig längre utan ser snarare hur cool ut som helst och kan t.o.m blunda lite. *stolt*
Florence som gör likande det Tea gör har även hon slutat fräsa och slå med tassarna mot mig, numera kan hon luta sig fram och nosa mig på handen utan att drämma till mig direkt efteråt. Och det i sig tycker jag är alldeles strålande. :)
Många fler katter än så här har sakta börjat visa mer och mer förtroende mot mig och det känns så grymt bra innombords när man är delaktig i dessa framsteg, för varje framgång kommer dessa katter närmre ett nytt hem där just dom kan få obegränsad kärlek och få chansen att starta ett nytt liv.