vilket känns av i form av mycket stress just nu.

Tur att jag har en så fin familj att gosa med om kvällarna. :)

Nu händer det mycket samtidigt, jag har träffat min psykolog för sista gången nu i veckan. Vilket hör till en vanlig förekomst för mig, alla mina psykologer, läkare och utredare har slutat eller flyttat och jag får konstant nya. Helt värdelöst om ni frågar mig. :(
Men det finns en ny malig psykiatriker jag kan gå hos, men just nu orkar jag bara inte träffa en ny människa och dra upp allt igen. *suck*
Nu ska jag iaf träffa en ny läkare inom psykiatrin som ska hjälpa mig att göra en undersökning om arbetsförmåga. Min förhoppning är att kunna bli permanent  sjukskriven i minst 25% så jag får sjukpenning för den tiden och sen inte behöver jobba mer än 75%.

Då skulle ekonomin gå runt och jag kan slippa känna press om att hitta ett deltidsjobb med sjukt bra lön alt. att jobba fler timmar än jag klarar av.

Inskolningen har gått jättebra och på Måndag redan skrivs jag in hos arbetsförmedlingen som arbetssökande.

Usch.. känns inte roligt alls, jag avskyr att ha med just arbetsförmedlingen att göra dem vill bara att man börjar söka alla jobb som finns vare sig man vet att man skulle vantrivas på dem eller inte, sen att man har diagnos har dem inte brytt sig mycket om än vad jag har märkt. Lovord om fina SIUS ombud och garantin att få stå i en kö för att få en sådan har dem snabbt slagit undan med att "vi har SIUS på pappret men i verkligheten kan vi se det som att vi inte har det".. okej? Ni har SIUS, men en jäkligt lång kö för att få ett ombud, varför inte låta mig stå i kön tills jag har ett jobb?!
Helst ska man ju börja praktisera med en gång, eller gå någon onödig kurs eller dyl så jag inte står som "arbetslös" utan "sysselsatt".. Blä och fy säger jag bara! :/
 

Jag sitter fortfarande och håller tummarna om jobbet på hunddagiset, men dem tar emot ansökningar tom. den 28 Februari så innan dess kommer jag nog inte höra av dem.
 

I övrigt har det varit en känslomässig berg och dal bana denna vecka, av olika anledningar som jag inte kommer ta upp här på bloggen. Men så är livet, ibland är allt på topp och man har medvind, just nu är det dock lite stormigt inombords men det går över. :)