Hejsan

Den här dagen började rätt bra med att jag fick lite sovmorgon tillsammans med Jacob medans Johan gick upp och tog hand om Jennifer. :)

Vi  städade undan lite då mina föräldrar skulle komma hit mitt på dagen med sina två hundar, som jag ska sköta ett par dar.

Jag slog en signal runt 12.00 och då var dem i Åkersberga och vi räknade löst med att dem borde va här om ca 30-40min. Det snöade ganska rejält här, men det skulle nog inte vara någon fara på taket då min pappa alltid kör lungt på vår väg.

Efter en stund ringde telefonen och jag sa lite skämtsamt till Johan att "mina föräldrar kanske kört i diket?" ;) Men tanken var nog mer att det säkert var ett samtal om marsvin eller dyl.

Jag säger bara det, ska aldrig säga sådana skämt igen! :(

Dem hade kört i diket! Samtalet bröts till och från och jag ringde snabbt upp och sa att "vi är på väg med båda bilarna!" 

Vi klädde på båda barnen och åkte iväg med en gång, vi mötte upp dem halvägs på vår lilla kurviga väg där dem stod rejält snett ner i ett dike. Men ingen hade skadat sig, men vi flyttade med en gång över hundarna till min bil och likaså dem 3st stackars marsvinen som satt ihopträngda i ett hörn i sin transport.

Men vår tanke att hjälpa dem upp ur diket var bara att glömma, dem hade kört fast sig allt för mycket så vi packade över allt ur deras bil in i min och Johans och sedan skulle jag köra hem med mamma, barnen och djuren medans Johan och pappa skulle vänta i Johans bil på bärgaren som skulle komma om ca 30min.

Men då jag stod i fel kör-riktning blev jag tveksam på om jag skulle vända någonstans eller köra resten av vår väg ända till Brollsta GK och vända där?! Johan tyckte jag kunde vända längre fram vid någon infart, så vi beslöt oss för att göra så.

Just som jag höll på att backa in på infarten en bit längre fram och skulle vända bilen dog min bil! :(

Den stod då mitt över vägen och blockade allt! Mamma blev lite rädd och undrade vad som skulle hända om en bil kom i full fart.. men jag förklarade att bilarna åker inte så fort att dem inte hinner se oss och stanna, sen så ringde jag Johan och sa att "dem måste komma och hjälpa oss min bil dog och vi står helt galet!"

Så dem kom och snart var det lååååånga köer om båda sidor av min bil. *skäms*

Men bilen ville inte starta, så Johan fick bärga/dra min bil åt sidan vilket inte var så lätt då han sladdade en hel del. Sen så stod vi inför nästa problem, hans batteri satt så illa till att han skulle behöva ställa sig mitt över vägen för att kunna nvända kablarna och starta min bil. Vi stannade en annan bilist som snällt nog hjälpte oss och fick igång min bil så vi äntligen kunde köra hem. *pust*

Ja, en olycka kommer sällan ensam sa mamma när vi väl var hemma igen. Hon hade då tjutit över det mesta på den korta vägen hem till oss (bla. "se upp för kanten", "snön", "kurvan", "mötande bil" osv.)... men det kan jag förstå, det kunde inte varit kul att vara i deras bil som nästan låg på sidan. *ryser*

Men allt gott, slutet gott, dem e nu hemma och alla djur och mina föräldrar mår iaf bra. Det är ju det viktigaste. :)