Ja, första stegen är tagna mot en ny vardag och det märks här hemma med en trött mamma, en sjuk lillebror, en vabbande pappa (de dagar jag jobbar) och en storasyster som inte trivs med förändringar.
 
Vi tar varje dag som den kommer och solen som värmt upp både de trötta och sjuka och har även lyft humöret på oss alla, så även om det var en väldigt kort stund vi var ute på baksidan och njöt av vårsolen så var det en behövlig stund för oss alla nu i eftermiddags. :)

Nu har jag jobbat två pass på nya arbetsplatsen, det är blandade känslor då jag tycker om förändringar ungefär lika mycket som min dotter gör (vilket betyder inte alls) och alla nya intryck och uppgifter som på något vis jag ska lagra i huvudet tycks inte fastna alls. :/

Jag vet att min Asperger, min sociala kompetens (vilken är rätt krass) och mitt arbetsminne (som enligt läkaren lämnar en del övrigt att önska) är det som bråkar med mig, men jag ger inte upp så lätt.
Imorgon är det dags för det tredje och sista passet för den här veckan, jag behöver nog helt ärligt den här helgen att ladda batterierna lite innan det är dags för en ny vecka, men också för att jag ska hinna bearbeta allt nytt.
 

Olga

Att jag jobbar kan tyckas bara borde påverka mig, men det påverkar även Jennifer som direkt märker att något sticker ut från vår vardag, hon har haft en jobbig vecka både i skolan och här hemma och jag hoppas att även hon snart vant sig vid detta nya.

 
Jacob som fick feber i Söndags natt har inte kryat på sig ännu, senast igår kväll hade han över 40graders feber så nu tar vi det lungt hemma med honom så han kryar på sig så snabbt som möjligt, i Måndags och Tisdags var det Johan som vabbade vilket gjorde Jacob mer än glad men Jennifer uppskattade inte det lika mycket... "det är ju mamma som ska vabba." ;) 
 

Alice

Och mitt i allt detta nya har jag idag sökt plats på fritidsverksamheten som dom har på skolan, det känns läskigt.. alltså riktigt läskigt!

Jag har så dåliga erfarenheter från fritidsverksamheter, både från den så kallade fritidsverksamheten dom hade här i Edsbro men likaså egna erfarenheter från den så kallade fritidsverksamheten jag vistades på som liten.

Men nu handlar det om att Jennifer vill gå på fritids och hennes vänner i skolan vill att jag låter bli att hämta henne så dom kan leka, likaså handlar det om att Jennifer måste vara någonstans nu när skolan slutar i vår och jag eventuellt har ett jobb att gå till om än bara på förmiddagarna.
Vi har bra kommunikation med skolan och vi tror alla att det skulle gynna Jennifer att gå på fritids och få vänner och träna på den sociala biten, något som hon inte riktigt hinner eller orkar under rasterna i skolan.

Vi kommer ta det dag för dag, första dagarna kommer jag vara med henne på fritids tills hon är trygg utan mig, sedan har vi hurvida hon ens kommer orka med fritids varje dag och troligen kommer hon inte orka gå där långt ifrån varje dag vilket jag ansökt om plats för. 
Men hennes mentor är bra på att läsa av Jennifer och kan därefter bedöma om hon ska skippa fritids någon/några dagar och då behöver hon bara ringa så hämtar jag Jennifer när skoldagen är slut.
Vi ser också hur hon mår här hemma efter skoldagen och kan snabbt se om hon är inne i en jobbigare period vilket leder till att vi måste grunda oss här hemma och göra så lit esom möjligt så hon kan ladda sina batterier.

Idag gick förmiddagen åt till att ringa och bråka och tjata, tjata och sen tjata lite till... och vet ni vad? Det lönade sig! :D

Inom kort ska ÄNTLIGEN en remiss gå iväg till Habiliteringen för barn, och då kan vi få hjälp med saker som pröva och få hem bolltäcke, sociala berättelser som ska underlätta för oss när vi åker någonstans och mycket annat. :)

 
Vi har även börjat knåpa på en vårdbidragsansökan, känns konstigt att fylla i alla saker som vi gör "extra" för Jennifer i jämförelse med ett barn i samma ålder utan diagnos inom npf.
Det är vår vardag jag skriver ner på papprena och inget jag tänker på som "merjobb", mer jobb än vaddå?
Det här är vår vardag, som till exempel att det tar ca två timmar från att hon väcks tills att vi faktiskt kan sätta oss i bilen och åka tex. och allt jag måste stötta eller göra däremellan, är det inte så för alla?!
Nej, jag har förstått nu att vår vardag är lite annourlunda än för andra barnfamiljer med barn i samma ålder, men jag skulle inte byta för en sekund. 

 
Jag är stolt och oerhört tacksam för båda mina underbara barn och jag vill inte byta med någon annan, jag kan inte föreställa mig en endaste dag utan mina barn precis så som dom är.

Jag vet att jag är partisk i frågan men om du frågar mig så är dom ju helt underbara båda två. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jacob, Jennifer och Wilma leker i backen.   Hej   Den här helgen har jag och barnen bara varit hemma och tagit det lungt, mycket för att jag är rätt sliten efter veckan som varit men likaså för att Jennifer behöver bearbeta det som hänt s...

Min fina Aston <3  Igår var en ganska intensiv och otursdrabbad dag för oss, dagen började med att jag hade kramper i magen och övervägde att åka in till akuten. Min Endometrios bråkade och jag låg dubbelvikt i ett par timmar, men tur nog hjä...

  Igår testade jag och Jennifer ett nytt recept på muffins, med Nutella i.Muffinsen var jättegoda men Nutellan kommer vi skippa nästa gång, här kommer receptet. ;)   Muffins   Ingredienser   4 Ägg 4 dl Socker 100 gr Smält smör ...

Wilma 8 veckor   Hejsan därute, ni som fortfarande kollar in här på bloggen ibland.   Livet har lunkat på här hemma hela hösten och vintern, med stora framsteg, men likaså många motgångar, vi försöker tänka utanför lådan för att hitta lösn...

Cadance   Nu går dagarna i vardagslunk, barn till skolan och mannen på jobbet, möten och det vanliga stöket med djur och hushåll.   Jennifer går i skolan och det går klart över förväntan måste jag säga, hennes assistent är jättebra och be...