Sötaste syskonen.

Efter att sista kunden för dagen åkte hem med sitt marsvin så satte barnen på sig lite varmare kläder sen så bar det utav på en promenad efter denna dag av regn.
    

Jennifer börjar bli bra på att leda Stella och hon hänger gärna med på lite bus.

Det var härligt frisk luft och barnen var fulla av energi.. 

Jennifer.

Jacob.

 Bullen eller Kakan, är inte helt säker på vilken av grabbarna som hette vad.

Ja, det är sant, fastän vi fick en sprillans ny kamera

i bröllopspresent köpte vi igår en ny fast denna gång

en systemkamera.
 

Tanken har funnit länge, men Jacob hjälpte oss att ta steget ut samt att inse att försäkringar på dyra saker som barn kan missta för leksaker är en bra ide.
I Lördags var vi ut med båten och när vi gick för att bada på en strand som fanns på ön hittade Jacob kameran och lekte med den i sanden. Som ni kan förstå är denna kamera helt trasig, den måste in på reparation och inte tänkte vi på att skaffa någon försäkring, vi hade ju fått den i present. *suck*

Benjamin

Frasse en urgullig långhårsgrabb som blivit lite friserad. :)

Nu har jag iaf testat den lite i marsvinsrummet där ljuset är vansinnigt dåligt att fota i, iaf var ljuset för dåligt med vår "gamla" kamera men med denna blev ju bilderna riktigt bra. *nöjd*

Testade även att fotografera en av alla pelargoner vi har här hemma, då fotografering av blommor också var lite svårt med förra kameran, och se här det gick ju superbt bra! :)

Jag är fortfarande i chock och helt förstörd av det jag läser och ser om attacken på Utöya och i Oslo.
 
Men samtidigt känner jag att jag vill hedra minnet av alla de individer som förlorade sitt liv och sända en tanke till dom som överlevt denna hemska massaker. Jag kan inte blogga om något annat innan jag skrivit detta blogginlägg, det skulle kännas så fel.
Det känns så overkligt att detta har hänt så pass nära inpå, i vårat grannland, och att en enda man kunde ta så många liv och förstöra så många tusen fler som nu saknar familjemedlemmar och/eller vänner.
 
Jag hörde om attacken först på kvällen, men sen följde jag och Johan nyheterna med förskräckelse, det är svårt att träffa någon utan att nämna det hemska som har hänt, men jag tror samtidigt det är viktigt att vi ventilerar våra tankar och känslor för att få utlopp av sogen och ilskan mot detta onödiga lidande.
 
Jag deltog i den tysta minuten idag, som så många andra gjorde och stängde av tv och radio och bara lyssnade på tystnaden.