Hönshuset under renovering.

Här har den senaste veckan flugit förbi på tok för fort, det har varit full rulle på både barnen och oss vuxna.
 
Barnen har lekt, badat, hoppat studsmatta och skrattat så mycket tillsammans och Jennifer min fina prinsessa har fått tillbaka aptiten och glädjen igen. Vilken underbar känsla när familjen samlas och alla pusselbitarna faller på plats och alla bara är glada av att vara tillsammans igen. :)

Efter lite prat i Måndags fick jag Johan med på tåget att fixa hönshuset så snart vi kan och på kvällen beställde jag hem våra efterlängtade ägg, jag beställde från den uppfödare jag har träffat på hönsmarknaden i Norrtälje i våras som hade de raser jag var intesserad av.

http://alltforhonsen.se/

Jag beställde 20 ägg, av raserna Australorp samt Welsumer, hon skulle samla ägg ett par dagar innan de postades så jag hoppas att dom kommer nu i början på veckan.

I veckan har Johan byggt på med hönshuset så nu ser man en enorm skillnad, nästan hela är isolerad invändigt nu, dörren har bytt ut (då myrorna tyckte att den gamla var en lämplig bostad) och fönstren vi fyndade begagnade i våras för 30kronor styck är nu slipade och lagade och det är nu utstkuret för dessa större fönster samt så har han sågat ut för hönsluckan.
Ja, mycket har min fina Johan hunnit med i veckan, men imorgon börjar vardagen och Johan börjar jobba igen så nu blir det lite uppehåll med hönshuset.
När sista väggarna blivit isolerade och alla skarvar fyllda och fogade så kan jag börja måla och det blir nog lagom dags för sådant tills när barnen är inskolade på Fritids nästa vecka.
 

I Fredags åkte jag och Jennifer till Granngården och köpte en värmelampsarmatur samt två värmelampor (säkrast att ha en extra hemma som reserv).
 

Och idag åkte äggkläckaren fram, nu har jag fullt sjå i att få den att hålla rätt temperatur men bara jag får in den rätt får den stå igång ett dygn innan det är dags för äggen att läggas in.

När äggen väl kommer hit ska dom vila ett dygn inna dom åker in i kläckaren sen får vi ha tålamod till dag 18 då jag kommer stänga av vändaren samt öka luftfuktigheten och sen hoppas vi på att få höra lite pip och få se raringarna kläckas kring dygn 21.
Efter dom kläckts får dom stanna i äggkläckaren ca 1dygn innan dom får flytta in i sin tillfälliga bostad som nog blir inne på wc.n här nere där dom får bo med värmelampa i ca 5veckor innan dom får flytta ut till hönshuset.
Under denna tiden ska vi hinna klart med allt bygg och fix som ännu är kvar där ute. :)

Det här är riktigt spännande, jag är faktiskt lite så där pirrigt glad av förväntan, nu hoppas jag att många kycklingar kläcks och att alla ska må bra. :) 

Jag och min prinsessa efter vi varit hos frisören.
  

Hejsan

 
Här orkar jag inte skriva så mycket just nu, men min energi försvinner under dagarna med vardag och ett barn som mått lite dåligt och som kräver lite mer anpassning i vardagen än vanligtvis.

Men vi har hittat på saker tillsammans som att gå ner till sjön, spela pokemon go (vilket varit toppen för att få med min prinsessa ut på promenader, nu snittar vi ca 5km promenader varje dag), vi har busat i trädgården, handlat mat, hälsat på farmor och varit hos frisören och haft fina gäster på besök.
     

Vi har räknat ner dagarna tills familjen samlas igen och nu är det bara 1,5dygn kvar!

Imorgon tävlar min fina make Johan i Supermotard en sista gång innan han och Jacob kommer hem igen och vi hejjar såklart fast här hemifrån där vi följer tävlingen via Amigoo.se. :)

Igår åkte vi till frisören hos Vassa Saxar i Norrtälje, den frisör vi besökte för ca 6månader sedan, hon klippte både mig, Jennifer och Farmor Tarja.
Jennifer sitter inte så stilla vid klippningen men då hon fick titta på sin favoritfilm My little pony så satt hon snällt kvar på stolen med full fokus på filmen och brydde sig inte om frisören alls, vilket är toppen med tanke på att hon verkligen ogillar när man pillar på hennes hår och framför allt borstar hennes hår. :)
   

Häromkvällen grillade jag lite mat medans Jennifer hoppade bort lite överskottsenergi,

squachen kommer från vårat land såklart.

Jennifer har matvägrat nu när vardagen varit lite kämpig, men äntligen verkar det ha vänt efter nästan två veckor med  enbart risgrynsgröt morgon-lunch-middag så har hon börjat smaka lite annan mat igen och även om det vissa dagar bara varit smakprov har hon en dag ätit en tacos och igår åt hon en portion med pasta med skinksås vilket betyder att hon börjar må lite bättre. :)

Jag vet varför min dotter matvägrar, det blir så när det är något i vardagen runtom henne som stjäl all energi och då blir smaker och konsistenser för mycket att hantera och hon fastnar oftast för en viss rätt och vill inte äta annat än just det.
Förr har det alltid varit mina pannkakor som varit räddningen, men för första gången har hon fastnat för risgrynsgröt vilket jag kan tycka låter som lite hälsosammare än pannkakor.
Men för min spelar det ingen som helst roll vad hon vill äta så länge hon faktiskt äter något alls, jag vill inte bråka om något så banalt som mat, det skulle skapa större problem på lång sikt att tvinga henne att äta något som hon inte vill eller faktiskt klarar av att äta och som mest troligen skulle hon sluta äta överhuvudtaget och det är det värsta tänkbara senariot.

 Sjön Gisen 

Idag övades det på att simma med hjälp av nya badringen. :)

Idag fick hon en ny badring och den skulle såklart invigas direkt, så ikväll åkte vi ner till badet och sen vart det att bada i lugn och ro och bara njuta av det varma vattnet och att få ha stranden för oss själva. :)

Hon trivs så mycket bättre och vågar ta för sig mer när det inte är fullt av folk nere vid vattnet så vi har försökt åka eller gå ner till badet så sent om kvällarna som möjligt. 

 
Nu i veckan har vi varit ner hit varje dag, men jag har hittat den absolut bästa motiveringen förutom själva badet att komma ut ur huset och  det är spelet som är så omtalat i medier numera, Pokemon Go.

  
Det är egentligen rätt enkelt förklarat så här, att man mår bra av att gå ut och gå, man blir gladare och får både ur sig frustrationer genom att röra på kroppen samt så mår man bra av att komma ut i naturen och få lite nya intryck istället för att känna sin inlåst hemma med frustrationer och ångest.
Men det tar mycket energi att komma över tröskeln hemma, när det känns läskigt, jobbigt och ångestfyllt att gå ut i världen är det lättare att fastna hemma och vägra gå ut alls men spelet kräver att du går ut och rör på dig, vill du fånga pokemons måste du ut och gå, vill du kläcka ägget du fångat måste du 5km eller kankse bara 2km, och det är ju så spännande att se vad som kommer ur ägget och det är likaså spännande att se om du fångar någon ny sorts pokemon den här rundan.

Min dotter får spela spelet när jag är med, jag håller henne i handen och har koll på allt runtomkring oss som trafik m.m medans hon får hålla i telefonen som vibrerar när en pokemon är nära, jag är noga med att tala om att regler inte upphör när vi spelar, till exempelvis får vi inte stanna mitt på övergångssället bara för att telefonen vibrerar, vi får inte gå in till grannarna bara för att det finns en påhittad figur på deras tomt osv.
Numera kan min dotter följa en karta, hon kan mer om regler kring trafik och förhållandet till andra runtomkring oss och mest av allt har hon sett många andra barn som letat pokemons precis som vi gör och det gör att hon känner en samhörighet till dessa barn som hon inte känt tidigare och numera säger hon hej till flera vi möter på promenaderna!

Min dotter är fantastisk och jag är glad att jag fått dessa veckorna ensam med henne, vi har haft det lite kämpigt i perioder och jag är ingen supermamma som alltid kan lösa allt som uppstår men vi har fått ett annat band av att vara ensamma så länge. Hur sur/ledsen/arg hon än blir så vänder det snabbt och vi kan kramas och pussas och skratta tillsammans ganska kort efter och det är det som räknas.
Vi är starkare nu och det behöver vi nu när skolan börjar igen, min underbara Prinsessa börjar i 2:an om bara ett par veckor och det trodde jag aldrig hade varit möjligt i vintras, men vi har tagit oss förbi alla hinder och inte tappat fokuset på ljuset i tunneln och nu har vi kommit ut så mycket starkare på andra sidan. :) 

Vincent och Alice busar i trädgården.
 

Hejsan
 
Förlåt att jag ha bloggat så lite, men nu när Johan och Jacob har åkt iväg på motorcykel tävlingar så har Jennifer mått rätt så dåligt vilket tar mycket tid och energi.
 

Min fina Prinsessa klarar inte förändringar särskilt bra, allt som förändras påverkar hennes mående och nu har hela vardagen rasat samman när vare sig pappa eller lillebror är hemma.
Detta märks på många sätt, den största signalen är att hon matvägrar om hon inte får en viss maträtt... förr har det alltid varit pannkakor men nu verkar det vara risgrynsgröt som gäller och det kan hon med glädje äta till både frukost, lunch och middag varje dag.

Men jag vet att det är så här i perioder och för mig gör det ingenting att ge min dotter exakt samma mat dygnet runt så länge som hon faktiskt får i sig något alls. Det gäller att prioritera rätt när man har ett barn med npf.
 
Ett annat är att hon blivit ljudkänslig, hörselkåporna används betydligt flitigare och jag kan inte åka någonstans utan att ha dom inom räckhåll.
Idag åkte hörselkåporna på både under en promenad förbi en byggnadsplats likaså inne på restaurangen där allt sorl från gäster, musik och andra ljud blev för mycket och hon inom kort bad oss gå hem.
Det märks även hemma då hon kan skärma av med hörselkåporna och ipaden och på så vis slippa intryck från allt runtomkring.
 

Det tredje och tydligaste är nog att min i normala fall glada tjej är arg och irriterad och humöret svänger fort, just nu kan hon inte hantera sina känslor som hon klarar när vardagen håller sina fasta rutiner och det blir en hel del utbrott för småsaker som jag kan påverka till saker som jag omöjligt kan påverka som bla. vädret.
 

Men vi har gjort det bästa av situationen och i Torsdags åkte vi hem till Mormor och Morfar och gick på promenad i skogen med hundarna och fikade, efter lunchen (risgrynsgröt såklart) så gick vi till en park där hon kunde leka innan vi gick hem och fikade igen. När alla intryck blev för jobbiga så fick hon kolla på youtube och helt plötsligt satt hon och skrattade igen och hade hur kul som helst.
Ibland behöver hon ladda batterierna och det bästa sättet är vi ipad eller mobil, på den kan hon antingen spela spel eller titta på youtube. Det är den sak som bäst lugnar och roar henne när allt annat blivit övermäktigt.
 

Sen tog vi ett par dagar att ladda batterierna igen och idag åkte vi till Farmor och köpte nya fina jympaskor till Jennifer och mig, vi bokade tid hos frisören vi var hos i vintras och på Fredag blir det nya frisyrer för oss alla,  vi åt på restaurangen Pelikanen i Norrtälje centrum (som tur nog hade pannkakor på menyn) och gick på promenad och fikade hos Farmor.
  
Skorna var verkligen i behov då Jennifer enbart använder skor med kardborreband och dessa brukar gå sönder fort då hon spänner dom så hårt, likaså har hon väldigt svårt för att vänja sig vid nya skor. Men de nya skorna Ä L S K A R hon, men såklart dom glittrar, skiner i silver, är lila och  bäst av allt blinkar när hon går!
Men det tog sin lilla stund att övertyga henne om att hon faktiskt kunde ha dom på sig, för hon var så rädd att dom skulle bli smutsiga om hon använde dom med en gång. Tur nog kunde jag övertala henne om att dom inte blir förstörda av att användas, något jag antaligen kommer få äta upp sen när hon växer ur dom eller dom verkligen har börjat gå sönder. :/
 

På vägen hem från Farmor idag vart det en snabbtur in på Lidl i Norrtälje och köpa mera risgrynsgröt och mjölk, likaså fyndade vi lite dragpå lakan till allas sängar, vi valde den billigaste varianten som tyvärr var lysande oranga (den färg jag avskyr mest av alla), men priset var så bra så vi slog till i alla fall. ;)

Nu har min dotter ingen ork kvar och humöret är i botten, så nu blir det ett par dagars lugna rutiner innan vi på Fredag åker och friserar oss hos Vassa Saxar i Norrtälje, med oss tar vi med en dvd som Jennifer kan titta på under hela besöket och såklart en full-laddad ipad och hörselkåporna.

Vi behöver ladda batterierna så gott det går innan Fredag kan vi lungt säga.

Jag och Jennifer när vi just kommit på Birka.

I Måndags åkte jag och Jennifer med våra vänner Anna och hennes dotter Michaela en tur med Birka, något vi planerat i över ett år men som nu äntligen blev av! :)
  
Vi packade väskorna och åkte sedan hem och parkerade bilen hos min vän Anna, sedan blev det att åka buss och tåg in till stan och gå på båten, väl utanför båten började Jennifer ställa frågor som inte är allt för lätta att svara på..
-Mamma, hur lång är båten?
-Hur många rum har den?

Efter lite informationssök på internet fick jag inse mig besegrad, frågorna ställdes om och om igen så jag frågade i receptionen där receptionisten vart rätt så ställd.. undrar om dom inte får den här typen av frågor varje gång dom åker? ;)

Tillslut fick jag veta att båten var ca 177m lång och hade ca 740st hytter, jag tackade för informationen och svarade på min Prinsessas frågor.. och hennes respons?!
-Mamma hur många människor är på båten då?
- Och hur många sängar finns det?

Hahaha.. ja livet är en ständig jakt på information om man har en diagnos inom autismspektrat, tyvärr fick svaren vänta tills vi hittade foldern i hytten där alla möjliga fakta var uppskriva.
Om ni undrar detsamma som min dotter så blir svaret att det finns ca 1800 stycken bäddar på båten, men antalet människor ombord fick vi tyärr aldrig svaret på. ;)

Vi åt god middag på Buffen där vi bokat ett bord, Jennifer gillade alla sorters lax och pannkakorna, medans jag själv smakade lite av det mesta. :)
Vi köpte roliga drinkar med lysande armband och mös mycket i hytten med barnen som fick varsin barbiedocka från Taxfree shoppen, medans vi mammor spelade kort och pratade ikapp oss lite.
  

Vi hittade även ett rum där man kunde dansa till en skärm, vilket snabbt blev min dotters favoritrum.. ;)

Vi tittade på Skeppsråttorna som hade show och dans för barnen ombord, samt så deltog vi i godisbingon även om vi inte vann något. ;)

När barnen blev fulla av spring åkte vi upp till däcket och lät dom springa av sig på joggingspåret. ;)

 
Vi hade ett mysigt dygn ombord och jag  har redan lite planer på att göra om resan med min familj i vinter. :)

Utsikten från Hemliga Fortet i Furuviksparken. :)

   
Nu var det länge sedan jag bloggade, men vårat internet har inte fungerat så bra men nu har vi äntligen beställt ett nytt och fått hem det så nu kommer jag kunna blogga mera utan att det tar flera timmar att ladda upp foton. ;)
  

Jag och Jacob

Jennifer och Johan

I Fredags åkte vi till Furuviksparken med barnen, tanken har varit att låta barnen åka till ett tivoli nu i sommar men Gröna Lund som vi har närmre till är alltid fullt av folk, det är långa köer och det blir för jobbigt för vår Prinsessa så vi har kikat på alternativen i andra parker.

  
Furuviksparken var inte mycket till djurpark men helt klart värt pengarna om man som vi spenderade ett par timmar i tivolit, det var inte överdrivet mycket folk och köerna till attraktionerna var lagom långa max 1-2åkturer.
Barnen hade jätteroligt och själv kom jag in gratis då vi hade med oss ledsagarintyget och fick ett orange band runt handleden som gjorde att jag  kunde åka alla attraktioner gratis som ledsagare åt Jennifer.
   

Mitt ledsagarband

Det var första gången vi testat det här med ledsagarintyget, och det fungerade hur smidigt som helst, däremot fick jag testa hur höjdrädd jag var lite på ett lite väl intensivt sätt då Jennifer ville åka både gungorna som flyger på tok för högt (om man frågar mig) och likaså åkte vi en tur i stora bergodalbanan vilken jag skrek mig hes igenom... tur nog ville Jennifer bara åka bargodalbanan en gång, jag vet inte om jag hade klarat fler turer på den! ;)

Amazonasfloden

Tur nog tänkte vi på att ta med oss hörselkåporna, dom satt på i stort sett hela tiden vi var inne på tivolit, något man kanske inte alltid tänker på är att det är många olika ljud på ett tivoli, maskinerna som pyser och dunkar, människor som skrattar, gråter och skriker och dessa ljud tillsammans var lite överväldigande för Jennifer men hon stod ut med hjälp av hörselkåporna.
Kassörskan vi köpte åkbanden av var verkligen tillmötesgående och trevliga, och dom tog sig verkligen tiden att uppmuntra Jennifer att ha på sin åkbandet själv, (dessa typer av band som man får på sjukhus och tivolin är något Jennifer verkligen avskyr). Men med uppmuntran från två trevliga tjejer och efter att dom noga satt bandet på hennes handled helt rakt och precis så löst som hon ville ha det så fick bandet sitta på ända tills vi skulle åka hem. Ett stort plus i kanten till denna trevliga personal!

Fotot är taget inne i Hemliga Fortet som finns ute på äventyrsön.

När vi skulle gå ner i det hemliga fortet ute på äventyrsön var Jennifers första fråga;
"Finns det verkligen luft där nere?!"
Tur nog fanns det gott om luft, men det brummade en hel del men hörselkåporna åkte på och sedan undersökte vi varje litet skrymsle i lugn och ro. :)
Själv tyckte jag det var lite spännande att se Ammunitionsförrådet, jag har ju jobbat lite med att sälja ammuniton själv men jag måste nog säga att den här ammunitionen var något större än den jag sålt till gevärs och pistolskyttar. ;)

Nästa gång vi åker till Furuviksparken kommer vi ta med oss badkläderna, vilket vi tyvärr inte gjorde i Fredags, äventyrsbadet såg jätteroligt út och var enormt lockande efter en lång varm dag i djurparken och på tivolit. 

Efter vi varit på Furuvik åkte vi förbi min lillebror som bor i Forsmark, där fick vi hälsa på deras hästar och Jacob fick köra både fyrhjuling och stora grävmaskinen... alltstå Joacim du gjorde min sons dag!
Jacob pratar numera inte om annat än grävmaskiner och sin morbror Joacim, och på vägen hem har jag frågat vad Jacob helst skulle göra om.. en dag på Furuvik eller hälsa på morbror Joacim?
Svaret var tvärsäkert, "hälsa på Joacim!!!" ;)

Alice

 
Imorse vaknade jag med ont i halsen, nu behandlar jag med allt jag kan för jag har inte tid men framförallt inte lust att bli förkyld närmsta veckan har jag massor av roligt inplanerat!

Då grabbarna drar iväg närmre två veckor under Juli-månad på motortävlingar och träningsläger så har jag bokat in lite tjejmys med min bästa vän nu innan dom åker.

  
I vintras lyssnade jag via Storytel som jag har på mobilen på boken "Me before you," av Jojo Moyes, efter rekomendationer från Anna som just hade lyssnat på den och nu har den släppts som film och såklart ville vi båda se filmen efter att ha läst denna fantastiska bok! :)
Så imorgon bär det av till stan och se denna film, sen blir det förståss lite tid för att bara umgås och snacka ikapp oss lite. :)
 

På Måndag har vi yttligare en sak inplanerad jag och Anna, då åker vi nämligen en tur med Birka Paradise med våra underbara döttrar och har ett härligt tjejdygn för oss själva. :)

Så ni förstår nog varför jag inte har tid att bli sjuk. ;)

Våra hägrar

Nu har årets  kull med hägrar växt till sig och idag hade vi hela fyra vackra hägrar som flög och lekte över vår tomt, dom skriker på sitt egna säregna vis men är otroligt vackra när dom svävar i luften tillsammans. :)

Jag lyckades fånga två av dem på bild i grannens träd, men hoppas få lite foton i sommar när dom är ute och flyger. 

Idag var en sån där dag när vi var fullbokade, jag var hos min sjukgymnat i förmiddags och fick lite övningar jag ska göra för att bättra på min hållning samt träna min rygg som jag har så ont i. Men nu dröjer det tills jag får träffa henne igen då hon går på semester och nu i Augusti har jag fullt upp med att stödja båda barnen i inskolningen på skolan och alla ändringar i rutiner som tar så mycket energi här hemma.
  
 På vägen till sjukgymknasten fick jag telefonsamtalet att Jennifers bolltäcke skulle komma idag och i eftermiddags kom det och inatt sover Jennifer för första gången med det bolltäcke på 7kg som hon själv valt ut.
Jga hoppas att detta täcke kommer hjälpa henne att sova och kunna vara hjälp för att må bra, precis som mitt täcke hjälper mig.

Alice

 
Johan som byggt på hönshuset ett par dagar blev klar med taket i eftermiddags och fortsatte på muren vid altan, jag skulle tro att muren snart är klar och då kommer alla kryddväxter få flytta till altan så vi har dom nära till hand snär vi grillar och lagar mat.
Pallkragen som töms har jag fler frön att så i, sen får vi se om det blir spenat vilket inte gått vägen för mig att så i år eller om jag kör på ett säkrare kort som rädisor, rödbetor, morötter eller något annat kul.

Jag promenerade/joggade ner till stranden med barnen som cyklade efter middagen och väl där badade båda barnen innan pappa kom förbi med bilen och hälsade på, sen fick barnen cykla i förväg då Johan körde runt bilen och mötte upp dom på vägen. Tänk vad busigt att få cykla ifrån mamma på bilfria vägen och möta pappa på andra sidan, Jacob for iväg med en himlans fart så fort han fick tillåtelse att göra det. ;)

Riddarsporre

Igår ringde jag BUP och bad om ett ledsagarintyg för Jennifer och idag fick jag veta att det kommer på posten närmsta dagarna, tänk vad fort och lätt det gick! Jag har inte varit helt nöjd med BUP, men numera flyter det på bättre i samarbetet men det beror nog mest på att jag vet vad vi har rätt till och vad jag ska be om och då blir det inga utdragna diskutioner och meningslösa möten utan saker och ting blir gjorda. :)

Just meninglösa möten har jag tröttnat på faktiskt, att ha möten för mötenas skull är det ingen vits med, jag går numera bara på möten med en ide om vad mötena ska handla om, med en ide om vad jag vill ha hjälp med eller vill fråga och inte bara för att sitta där och fördriva tiden i någon timma, sånt tar inte bara onödig tid utan även dyrbar energi för både mig och framförallt min dotter.

Idag ringde jag även till Furuviksparken för att se om vi kan komma in dit med ledsagarintyg och få tillåtelse att slippa stå i köerna, det skulle gå bra, så i sommar gör vi ett försök med en park där det finns både djur och tivoli och med allt vi har lärt oss det senaste året kan detta förhoppningsvis sluta på ett sätt där Jennifer inte behöver må dåligt utan bara kan få ha kul.
Med ledsagarintyget får jag komma in som Jennifers assistent och sen får vi en speciell stämpel eller ett band som gör att Jennifer inte behöver stå i kö, något som tar enormt med energi för henne, därav åker vi aldrig till tivoli parker där det ofta är mycket människor, långa köer och alla står tätt inpå varandra.
Men i år kommer vi göra ett försök och med dessa hjälpmedel kan vår fina prinsessa få uppleva sådant som barn utan npf kan njuta av varje sommar.

Midsommar

Hejsan
Här hemma är vi två trötta och barnfria vuxna som tar igen oss efter ett dygn ute i skärgården med Farbror Jari med familj och Farmor och Farfar.

 
Vi har hunnit med en hel del detta dygn, fixat en egen midsommarstång, ätit sill-lunch ute på altan, ätit gott fika som Frida bakat, grillat middag, barnen bastade igår kväll och tog långturer med fyrhjulingen och mopeden.
Jag och Johan spelade badminton om och om igen och tog även en mindre tur med motorbåten på tu man hand igår, såklart mycket snack för alla vuxna och idag blev det ett dopp i havet för barnen och en fisketur för Farfar, Farbror Jari, Johan och mig med målet lite fisk till katterna men det nappade inte alls.

 
Nu är barnen kvar på landet och har yttligare ett dygn med mys med sina kusiner medans jag och Johan tar en kväll för oss själva, snart ska vi gå ner till Edsbro Krog och äta lite middag, tänk att jag minns inte när vi senast var ute och åt på tu man hand, så det känns som att det var på tiden att vi gör det. :)
 
Lite foton från helgen;

 Kusinerna hämtade hem material till Midsommarstången. :)

Goda muffins bakade av Frida. :)

Jacob visste precis vad han ville, såklart blev det bastu på kvällen. :)

Badkrukan tyckte det var lite för kallt i havet.
Det var 16 grader i vattnet så jag förstår honom. ;)

Johan pimplar