Hejsan
 
Här hemma mår alla bra och vi har fullt sjå att komma in i dom nya rutinerna, dvs att jag jobbar sent samt att Johan igår börjat sin första jour-vecka. Vilket i sig innebar att Johan inte kom hem förrens sent samt att jag som hade så mycket att göra på jobbet fick jobba två timmar till efter nattningen av barnen med att redigera och gå igenom ett par hundra kort från jobbet.

Katterna går det framåt med, numera kan jag inte ens gå på muggen utan att två katter sitter och snackar med mig.
Imorse när jag borstade tänderna satt Mona-Lisa i handfatet.. gissa om hon blev blöt! ;)

Jennifer har varit sjuk i en vecka, nu går hon dock på Dagis igen, men i Onsdags var en sån där dag då vi måste hålla henne hemma fastän hon var frisk innan hon fick återgå till Dagis på Torsdagen igen.
 

Johan hade vabbat dom första dagarna så i Onsdags var jag hemma med fröken, och då det såg lovande ut utomhus slog jag en pling till Mormor och Morfar och bad dom vänta en halvtimma med sin morgonpromenad.
Efter attha lämnat lillebror Jacob till Dagis så bar det av till Vällingby där vi sedan gick på en härlig morgonpromenad allesammans; Mormor,Morfar, Jennifer, två goldens och vår lilla hund.. och jag förståss! ;)

Jag tog lite kort under promenaden även om det mestadels blev på hundarna då Jennifer vill hålla mig i handen hela tiden. :)

Nu måste jag väcka Jennifer och sen bege mig till Dagis och sedan vidare till jobbet.
Hoppas ni får en härlig Fredag! :)

Lika bra att vara tydlig med vilka glassar man vill ha... ;)

Här kommer en film, vilket inte sker allt för ofta här på bloggen, från middagsbordet där vi pratade med Jennifer om det vi gjort under dagen och hon är mamma upp i dagen och pratar gärna på, dock vart hon lite tystare när kameran åkte fram så vi fick ställa lite frågor för att få fart på pratet igen. ;)

Här har vi haft en härlig vårdag, barnen har varit ute på tomten och lekt i flera timmar och Johan har meckat motorcykel.. så våren är definitivt här nu! ;)

Själv fastnade jag inne längre än jag tänkt, men nu är det välrensade skåp här hemma och alla barnens kläder har gåtts igenom och sorterats upp i påsar om olika storlekar, jag hittade även alla kläderna i strl 86-92 som jag tyckte mig minnas med omöljigt kunde finna när jag letade.
Tråkigt nog har lite kläder som t.o.m hade prislappen kvar plockats bort för att dom var för små men många kläder i strl 86 som var stora samt en hel del kläder i strl 92 ligger nu fint vikta i Jacobs garderob. *nöjd*

Mitt i all rensning av kläderna hörde jag en motor på tomten, inte en bilmotor utan något misstänkt like en mc-motor, och jovisst hade Johan grävt fram sin lilla Minimoto och tog just en testtur på framsidan, snart var det dock inte bara Pappa i huset som tog en testtur.. det ska börjas i tid! ;)

Lika som bär är dom mina grabbar. :)

Kul varé sa dom båda.. ;) 

Father and son moment..

Johan körde sakta runt sin bil med Jacob i knät, när Jennifer som var inne med mig såg detta ropade hon högt att hon minann också ville åka motorcykel!
Så på med kläderna och ut och villigt klev hon fram för att få åka lite, men efter bara en vända runt bilen blev det stopp för då hade hon fått nog och hon sprang bort från den "läskiga" motorcykeln och vägrade även att sätta sig en stund så mamma fick en bild på henne på minimoton, den var ju så "farlig" även när det var avstängd. ;)

Fast det var en annan visa vid matbordet på kvällen.. (film kommer)

Tjollahopp allesammans!

Nu har allt vänt åt det bättre hållet, mitt humör är på topp och jag fick en positiv nyhet från jobbet igår och därpå lite beröm som gjorde att jag växte säkert en halv meter iaf! ;)

Den goda nyheten var att jag kan hålla Olga och André inlåsta den tid (troligen ett par månader) som krävs för att få dom tama utan att André ska riva huset för att (nu till berömmet: "du är så bra på att aktivera katterna").
Dagen innan hade jag efter lite disskutioner med en voluntär kommit fram till att det INTE skulle gå att hålla just André inlåst i flera veckor utan att denna kisse skulle riva huset och det är ju liiiite svårt att övertyga maken om att André är perfekt för oss när han samtidigt river ner huset.. denne persons lösning vore att bygga en inhägnad att ha honom i tillsvidare, men vi kan ju inte bygga en inhägnad bara för att hålla honom i ett par månader för att sedan riva denna.
Så från att ha luskat lite och tänkt att nu är det klippt, jag kan aldrig få hem Olga för en bättre match än André skulle inte gå att få fram, men nu är jag hoppfull igen.

En dag.. ja, då ska lilla underbara Olga och busfröt André få flytta hem till oss. *längtar*
Som avslutning på en intensiv dag med jobb igår tog jag mig lite tid att bara gossa och gulla med Olga, och jag fick klia henne länge under hakan bättre avslutning på en intensiv dag på jobbet finns inte! ;)

Här hemma har det fortsatt i städandet tecken.. efter att vi blivit väckta runt 05.00 på morgonen (vår son är liiiite morgonpigg) så har vi börjat ta itu med vårstädningen här hemma.
Johan är ute och städar garaget (och meckar motorcykel) större delen av dagen medan jag tagit itu med alls skräp som samlats i hallen dom två senaste veckorna, och nu kan vi äntligen sitta ner på bänken igen! Ni som sett vår hall vet att vi har gott om sittplatser men det fanns innan städningen inte plats för en endaste person att sitta ner. :/

Nu ska jag byta gardiner och putsa lite fönster, rensa efter hunden på trädgården, bada och klippa hunden och om jag orkar och hinner ska jag även ta och städa lite burar.
Johan har lite annat jobb framför sig, mecka lite mer motorcykel antar jag att han kommer klämma in i schemat oavsett men i övrigt är det tre persienner som ska bytas sen hoppas jag han försöker bli klar med byrån som vi pysslat med i närmre sex veckor nu. (Foto kommer)

Efter att ha vaknat runt fem på morgonkvisten, vräkt i sig frukost, busat utomhus och även rymt över till grannen en snabbis, sen varit inne och busat lite med mamma och systeryster och vräkt i sig hela två portioner gröt så slockande lilleman i soffan, som ni ser kan han bara halvvägs.. ;)

..det kan lika gärna bli fel och du står där med lång näsa och massor av arbete för att få allt rätt igen..

När man har haft prematura barn, varit föräldraledig både med vård av allvarligt sjukt barn och vanlig VAB och likaså varit arbetslös och vabbat inser man snabbt att systemet vi har här i Sverige som ska vara så "bra" inte alltid fungerar.
Även om man gör rätt blir det fel ibland, nu sitter jag med pappersarbete framför mig för att få ut två dagars VAB i Januari, dagar jag begärt in på ett korrekt vis och likaså bif alla papper dom kan tänkas behöva men nu måste jag överklaga deras belsut att vägra ge mig mina pengar pga att deras system inte fungerar så bra..
Jag har begärt pengar för tre dagar Ons-Tor-Fre, men barnen som bara får gå 15h/v då jag var arbetslös gick på dagis Mån-Tis-Ons och därför kunde bara dagis intyga att barnen varit sjuka på Onsdagen.
På papprena som sänts in framgår det tydligt att jag är arbetslös och hör till Arbetsförmedlingen, jag avstår från A-kassa dessa två dagar MEN enligt kvinnan jag pratade med i telefon skulle jag först inte begära pengar för dagar jag iaf hade barnen..?? Att jag var arbetssökande och inte fick lämna barnen mer än 15/h vecka var obetydligt..
Sen efter prat med en kollega och dubbelkoll så såg hon att jag avstått pengar från A-kassan men då ville hon att jag skulle intyga att jag varit hemma med sjuka barn. Hur intygar man att man varit hemma med sjuka barn, själv?
 
Okej, efter ännu mer prat kankse jag borde ha rätt till dom där pengarna, i alla fall.. så nu måste jag skriva ett brev om varför jag har rätt till dessa pengar och hoppas på att jag får ut summan någon gång i år.
Borde inte deras system klara av sådana här situationer? Det borde finnas många fler än jag som upplevt samma sak, och varför kollade dom inte på Försäkringskassan med A-kassan från första början eller ringde mig om nu något var galet?
Något brev om detta har jag inte fått bara detta brev att dom redan beslutat att jag inga pengar ska ha. *suck*

Det ska väl gå att lösa detta.. men det känns som denna timma i telefonen med Försäkringskassan kunde spenderats på ett bättre sätt, likaså den tiden jag nu måste spendera på att skriva ett brev för att överklaga deras beslut.

Hej
 

Morgonlek i nattlinnet är bara för roligt! ;)

Här hemma har vi (eller snarare jag) haft krig med vår tvättmaskin i närmre två månader då den har inte velat skölja, tvätta klart programmen och nu vägrar den att cetrifugera.
Så har spenderat hela gårdagskvällen och nu på eftermiddagen säkert en halvtimma med att tömma eländet så jag åtminstonde fick ut tvätten som var dyngsur! Varför har vi inte en torktumlare? Jag tror faktiskt jag skulle vilja ha en torktumlare så vi slapp ha tvätt hängandes ÖVERALLT jämt!
Det blir ju en hel del med mitt jobb där jag stinker kattlåda och ser ut som en katt och därför byter kläder varje dag, likasom barnen som nästan alltid går igenom två omgångar kläder per dag, sen har vi ju allt till djuren och maken,och allt annat som finns i hushållet som sängkläder, filtar, handdukar.. ja, här tar då tvätten aldrig slut. *pust*
 
Men nu har maskinen gett upp totalt så vi har rotat leda på papprena från när vi köpte den och mitt i all irritation fick vi en ljusglimt, tänk vad smarta vi var den där gången när för flera år sedan för vi hade minsann försäkrat eländet i hela fem år! Gissa om vi var glada över den saken nu när maskinen är trasig! :)

Sen återstår att se när dom kommer och lagar den också.. någon som har en extra maskin att låna ut så länge? ;)

Jag bad barnen städa.. alltså jag vet inte om detta kan kallas städa? ;)
Medans Jennifer la i alla duplo bitar kastades dessa snabbt ur lådan igen av den som bosatt sig däri. ;)

Nej nu kan jag inte sitta här längre ska ju hämta upp busungarna!
Vi får höras en annan gång helt enkelt! :)

Kvällsdiskutionen gick runt det faktum att Jacob hade två tatueringar en per arm nu, då dom just fått varsin ny, medans Jennifer bara hade en då hennes "gamla" varit så sliten att jag tvättat bort den.
 
Mamma- Jacob gamla tatuering är fortfarande fin så den fick vara kvar.
Jennifer- Fort...?
Mamma- Fortfarande
Jennifer- Fort va ré
Mamma- (skratt) Nej,"Fortfarande"...
Jennifer- Fort faren..
Jennifer- Fortare..

Vi gav upp straxt efter hennes tionde försök, "fortfarande" var ett svårt ord att uttala. ;)
Jacob försökte glatt han med; forfa, fotre osv. efter ett tag tittade han på min mun när jag uttalade ordet så tydligt jag kunde och sen sa han bara "Aaaa" varje gång efter det. ;)
 
Jag skrattar gott varje dag åt saker barnen säger, men att komma ihåg alla roliga kommentarer och samtalsämnen på kvällarna är desto svårare, men ska försöka bättra mig på att dela med mig av dessa till er likaså för att jag själv ska kunna läsa och minnas dessa små vardagshändelser längre fram. :)

Busiga André.

Jag gjort en hel del framsteg på jobbet på sistonde
Bla har jag lyckats klappa min lilla älskling Olga på "riktigt" två dagar i rad nu. Alltstå klappat henne över hela ryggen/sidan och hon har verkar gilla det då hon kisat eller blundat lite och idag tror jag minsann att hon spann lite också! ;)
Likaså har jag gjort framsteg hos André som nu vågar komma fram och nosa mig på händerna och äta godis ur händerna.
Olgas mamma Tea hälsar mig med lite tass-handskakning varje dag.. det kan låta lite knasigt men Tea "slår" med tassen mot mig när jag hälsar på henne men till hennes förfäran så insåg hon snart att jag inte blev rädd eller tog bort handen utan bara lungt väntade på att hon skulle sluta "slå" mig.
Så nu vet hon att jag inte är rädd så hon mera "lägger" tassarna i handen på mig som i en tyst protest mot att jag är nära men hon blir inte rädd eller fräsig längre utan ser snarare hur cool ut som helst och kan t.o.m blunda lite. *stolt*
Florence som gör likande det Tea gör har även hon slutat fräsa och slå med tassarna mot mig, numera kan hon luta sig fram och nosa mig på handen utan att drämma till mig direkt efteråt. Och det i sig tycker jag är alldeles strålande. :)
Många fler katter än så här har sakta börjat visa mer och mer förtroende mot mig och det känns så grymt bra innombords när man är delaktig i dessa framsteg, för varje framgång kommer dessa katter närmre ett nytt hem där just dom kan få obegränsad kärlek och få chansen att starta ett nytt liv.