Vincent

Hoppas ni har njutit lika mycket av sommarvärmen vi haft som vi har, nu kan man inte hålla sig från trädgården och vill mest av allt bara vara ute hela dagarna.
Jag har inte gjort mycket alls senaste dagarna, men mina tanke har också varit att vila upp mig då jag varit stressad den senaste tiden, men jag har ätit och fikat ute i solen varje dag. :)

Vi hälsade på finaste familjen vi blivit vänner med här i Edsbro och det var roligt att se hur kul barnen hade tillsammans fastän det var första gången dom lekte. <3
Vi har även firat farfar som fyllde jämt nu i April, rikigt mysig eftermiddag och kväll blev det med familjen. <3
  

Jennifer har varit svajig i sitt mående senaste dagarna och vi har valt att avboka vissa saker vi skulle ha gjort nu i  helgen för att inte hon ska må ännu sämre, nu blir det att  fokusera på vardag och rutiner för henne så hon mår bättre och tur nog så borde jag kunna få till det för henne även om jag själv har något bokat nästan varje dag den kommande veckan då alla tider som ska hållas sker medans hon är på fritids.
 
Men nu är det så att när man är mamma till ett barn med speciella behov så tar det enormt med energi bara att oroa sig för vad som är fel, jag kan inte fråga min underbara tjej då hon inte kan svara på en sådan fråga men jag kan läsa av vissa tecken hon har på att något är fel och den största förändringen jag kan göra för henne just nu är att  stabiliserar vardagen och dess rutiner och med lite tur kommer hon må bättre inom kort.
Men sedan har vi dessa veckor fram till sommaren kvar, de där dagarna som frångår rutinerna med bla, elevens val, utflykt till skansen med skolan, skolavslutning och största förändringen av alla.. sommarlov, men jag kan och får inte oroa mig för sånt jag inte kan påverka utan fokusera på det jag kan göra här och nu och Skansen som skolan ska åka till, ja dit åker jag såklart med som stöd då Jennifer bett mig om det. 

Hönshuset 

Nu i veckan har vi vårat första möte på barnhabiliteringen i Norrtälje, jag längtar verkligen och har väntat på detta besök i över ett halvår nu sedan vi fick diagnoserna på pappret innan jullovet.
Nu ska vi berätta vad det är för stöd vi söker från dom, och det är en hel del då vi vill ha kontakt med en logoped som kan hjälpa oss att göra sociala berättelser och hjälper henne med hennes språkförståelse som vi jobbar med varje dag.
Likaså hoppas jag att vi inom kort får träffa den arbetsteraput som vi träffat på BUP innan, hon jobbar numera på habiliteringen och vet precis vad vi önskar att få hjälp med, denna gång gäller det bla att prova ut tyngdtäcken då Jennifer behöver hjälp för att kunna somna på kvällarna.
Ja, sedan vill även jag ha lite mer information och stöd inom andra områden men vi kan inte göra allt på en gång det mår varken jag eller Jennifer bra av.
  
Likaså ska jag ha ett samtal om vårdbidraget vi ansökte om för ett par månader sedan, jag gillar verkligen tjejen vi fått som handläggare och har redan haft en hel del kontakt med henne och likaså har hon redan en god grund inför samtalet då jag skrivit ca 23sidor som hon fått om det merjobb jag gör för vår prinsessa, likaså är alla handlingar som läkarintyg ang både diagnoser samt hennes astma inne hos handläggaren redan.
Men jag hoppas att vi efter detta samtal inom kort får beslut om vårdbidrag så jag kan sluta oroa mig för den saken i alla fall.
 

Alice njuter i fulla drag av att vara ute i trädgården. :)

Jag vill berätta något som hände tidigare i veckan och som känns så fantastiskt!

Vår dotter har lite svårt med relationen till andra barn, dvs hon har svårt att spontant hänga med  vänner i lekar eller ens våga delta även om dom ber henne, detta är en vanlig svårighet om man har npf.
 
Sedan vår fina tjej började skolan har det varit ett fåtal vänner över, det har hänt men det var över två år sedan det hände senast, nu när vi har haft ett jobbigt år bakom oss har det känts avlägset att ens överväga att  ta hem en vän efter skolans slut.

Energin har helt enkelt inte räckt till och vi har istället fokuserat på att få henne trygg i skolan och på rasterna, men det var här magin började för ett par veckor sedan...

  
Jennifer har knappt lekt med någon vän på rasterna på nya skolan och har mest känt sig utanför, men i och med att hon började på fritids så fick hon upp ögonen för en tjej som gick i 2:an och som varje dag hade med sig sina my little ponys.
Jag som alltid varit stenhård med att mina barn inte ska ha med sig leksaker till förskola eller skola tänkte om och det snabbt, Jennifer fick ta med sig en av sina ponnys med tydlig namnsignatur under (då jag vet vilken katastof det vore för henne om ponnyn försvann).
Och direkt hade hon en väg in i leken, en ponny blev snart två och numera är dessa ponnys en självklarhet i hennes ryggsäck varje morgon.

Ni förstår det var inte bara denna tjej i 2:an som gillade ponnysarna och numera har hon vänner i klasserna F1-2! Varje dag när jag hämtar henne på fritids leker hon med sina vänner och sitter inte för sig själv eller snurrar på snurrgungan tills hon mår illa, hon L E K E R!!!
 

Det tar på krafterna förståss att hålla sig social speciellt när man som hon eller tex. jag har en funtionsnedsättning som gör att vår energi tar slut betydligt fortare i en social situation.
Och när vännerna för ett par veckor sedan började be om att få hälsa på så tog jag det med ro, jag var osäker på hur Jennifer skulle orka med något sådant, hon har även i början under denna tid visat tecken på stress då hon inte hållt torrt i skolan alla dagar, men nu har vi löst den saken och med stöd från hennes fantastiska mentor så är hon numera torr igen.
 
Så i veckan vågade jag ta steget ut, jag lämnade med lappar med mitt telefonnummer, vår adress och bad Jennifer dela ut dessa till de vänner hon ville, hela fem vänner fick dessa lappar och redan samma kväll bokades första playdaten!
  
I Tisdags hämtade jag hem två fnittriga tjejer från skolan och sedan var Jennifers kompis här från 14:00-17:30, och oj vad det lektes.. jag tror varenda leksak åkte fram och så roligt dom hade! :)
Sedan kunde jag se hur detta tog på krafterna, tyvärr.
Kompisen som var med hem är otroligt framåt och social och för vår tjej är det svårt att byta aktiviteter för mycket men hon kämpade på och hängde på i de flesta leker hennes vän föreslog.
Men jag är snabb på att lära mig av mina erfarenheter så nästa gång kommer leken begränsas till max 2h, men Jennifer höll ihop den sista stunden även om det tog på hennes krafter.
Vid slutet på dagen var det dock inte mycket krafter kvar och hon sa till och med ifrån vid en aktivitet hon inte orkade med, jag som höll mig nära hela tiden lyckades styra om leken så Jennifer inte skulle få ett utbrott.
Utbrottet dröjde dock inte länge efter att vännen åkt hem och vi fick uppleva ett meltdown som vi inte sett på länge. :/
Men trots att detta tog på krafterna och även fast det slutade med ett meltdown så är både jag och min fina tjej såååå glada att vi vågade pröva och med lite bättre planering kommer nästa playdate förhoppningsvis sluta utan något meltdown alls. :)

Nu känns det verkligen som att det blir en sommar snart, solen har strålat hela dagen och det har varit så pass varmt och skönt att barnen kunnat springa runt barfota och leka hela dagen. :)
 
Då det var en klämdag så har jag varit hemma med båda barnen medans Johan har jobbat.
Jag har inte direkt haft några planer för dagen men med lite hjälp från Jacob har jag tömt det sista ur hönshuset och dammsugit bort det värsta skräpet och alla spindelnät, i övrigt har jag tagit det ganska lungt och gjort lite vardagsstök i huset.
Nu känns det som vi verkligen påbörjat vårat hönsprojekt, jag vet precis vem jag ska beställa äggen av och nu är huset redo att börja fixas. :)

Mitt trädgårdsland har det gått lite trögare med, potatisen är planterad och en pallkrage har fått lite broccoli samt rotselleri planterade, trotts att det varit lite kallt på nätterna har nästan alla mina förodlade plantor klarat sig. :)
Igår frösådde jag lite i en pallkrage också, nu är det lite spenat, kålrot och sockerärtor satta och med lite tur kommer allt ta sig som det ska, min tanke är att kunna skörda spenaten innan de andra plantorna växt till sig. :)

Jag har inte odlat ens i närheten av allt jag vill, vi får prioritera en hel del i år men första krukan med blommor är numera på altan med underbara petunior från Blomsterlandet där jag jobbar, murgrönan är övervintrad från förra året. :)
  

 Barnen älskar att värmen är här och är ute från morgon till läggdags. :)
  

Idag grillade vi korv till lunch, det var första gången jag stod för grillandet själv. 

Det är klart mycket roligare att göra hushållsysslor som att vika tvätt och bädda när man har hjälp av familjemedlemmar, denna gång var det Alice som ville "hjälpa till" när jag bäddade rent i vår säng. ;)

Foton av mig får man inte se allt för ofta. ;)

 
Jag har inte orkat blogga på ett tag, vi har fullt upp dagarna i ända med läkarbesök, skola, jobb och vardagen, samt så har mitt mående hamnat i en svacka.
  

Det har varit lite svajigt för Jennifer sista tiden, en av sakerna som inte fungerat sista tiden har jag tillsammans med skolan kommit fram till en plan för och än ser vår plan ut att fungera, tänk vad lite kommunikation kan göra mycket. :)
Åtgärdsplanen som skolan gjort är äntligen klar och nu är det snart dags att söka efter en assistent som kommer bli bunden till Jennifer och följa henne från morgon till hämtning i skolan, jag skulle tro att detta blir aktuellt efter sommaren, men det känns skönt att veta att den bollen är i rullning. :)
   

Något roligt som hänt sista tiden är att Jennifer börjat ta med sin sina My Little Ponys till skolan och numera har hon via sina ponnys en väg in i det sociala livet, hon har alltid haft svårt att leka med vänner på rasterna men via sina leksaker och ett gemensamt intresse med flera andra barn så har hon numera vänner hon leker med varje dag från klass F1-2. :)

  
Och för att förbättra på läget så har vi nu delat ut vårat nummer och adress till de vänner Jennifer leker med mest och idag kommer en av vännerna med oss hem efter skolan och leker! :D
Det är första gången på över 2års tid (!) som Jennifer har med en vän hem från skolan, och hon är såklart jätteglad men jag undrar om inte jag är gladare, alla dessa små framsteg känns så fantastiska, det är det här jag har kämpat så hårt för i flera års tid. <3
   

När jag orkar försöker jag göra saker som jag älskar, häromkvällen tecknade jag en tupp. ;)

Här hemma händer annars inte så mycket, jag har börjat må lite sämre sista tiden och har återigen börjat få ångest och sover extremt dåligt, det känns riktigt tråkigt att det är så men nu visar min kropp på alla sätt och vis att det är lite för mycket och jag försöker att inte göra mer än jag absolut måste.
 

Jag trivs på mitt jobb men det känns ganska rörigt emellanåt när det är mycket kunder och min hjärna vill inte riktigt hänga med i svängarna, jag tar det som det kommer nu men längre fram måste jag fundera på om jag klarar av att stå i en butik full med kunder varje dag.
Däremot är jag stolt över att jag klarade av att säga till jobbet hur jag mår, jag som aldrig klarat av att säga ifrån eller be om hjälp förklarade att jag är i en svacka och bara vill göra det jag brukar och inget mer tills jag mår lite bättre och dom var förstående och det var inga problem. :)
Min chef frågade direkt om det fanns något dom kunde tänka på samt att jag gjorde ett bra jobb och att det jag gjorde hade stor betydelse för dom, vi kan lungt säga att dom verkar nöjda med min insats på jobbet, vilket är skönt att höra emellanåt. Likaså fick jag för någon vecka sedan veta att jag hinner med en hel del fastän jag bara är där i tre timmar i taget.

Tänk vad lite feedback gör att man orkar kämpa vidare och inte bara ge upp, jag vet att Maj blir en jobbig månad just som vi har så mycket möten och tider att passa men jag hoppas och tror att det vänder i Juni när allt lugnar ner sig.

Vissa dagar går jag efter jobbet ut med min chefs hund Mojje, en riktigt trevlig labrador kille, jag är så tacksam och glad att jag får möjligheten till att gå dessa promenader då jag alltid mår bättre när jag är med djur och det finns ett jättefint elljusspår nära jobbet där jag i Måndags gick 5km med Mojje och varvade ner efter en jobbig dag.
   

Nu har jag har gått småförkyld i närmre en vecka snart och jag börjar tro att detta är ännu ett sätt för min kropp att säga ifrån så får hoppas att förkylningskänslan försvinner över långhelgen som vi har framför oss, det vore inte helt fel att orka med att pyssla i trädgården men viktigaste är att jag tar det lungt, mina växter kan vänta ett par veckor till. :)
   

Nej nu ska jag slå mig ner i solen och bara mysa med katterna innan det är dags att hämta hem alla barn. :)

 
Nu på kvällen har Jennifer som fortfarande mår dåligt halvsovit i soffan med sin pappa som varit lika trött medans jag pysslat i köket med disken och lyssnat lite på ännu en ljudbok från Storytel.
  

Men när jag än en gång fick syn på våra fulla backar med saker som ska slängas i återvinningscentralen så fick jag en idé...

Jacob var på direkt när jag frågade om han ville åka med mig i bilen på ett litet äventyr, ett äventyr som skulle börja med att slänga soporna (något Jacob älskar att hjälpa till med) och sedan sa jag att vi kunde ta en tur ner till sjön och titta lite.  :)
 

Så vi åkte och slängde soporna och sen njöt vi av den fridfulla stranden och de sista solstrålarna för dagen.

Det sista vi gjorde efter att ha gått ut på bryggan och känt på vattnet

blev att lägga oss bredvid varandra på (vad barnen kallar) kompisgungan

och där låg vi och pratade om rymden och allt spännande som finns där uppe långt, långt borta.

Jacob sa att han tyckte vi haft en riktigt mysig kväll tillsammans han och jag, och såklart ville han att vi skulle göra om detta snart fast då skulle Jennifer också få vara med. :)
    

Det är stunder som denna som jag tänker att det mest fantastiska som hänt mig är att bli mamma,

och tänk vilken tur jag har som blev mamma till just mina underbara barn Jacob och Jennifer. <3

Hunden Mojje

Idag kändes det som en riktigt bra och effektiv dag på jobbet, mycket fix och inte en lugn stund vilket passade bra när man egentligen är trött efter en natt med dålig sömn.

Jennifer blev tyvärr sjuk igår kväll men underbaraste maken tog vabbandet idag.

Efter jobbet tog jag en promenad med hunden Mojje, en riktigt mysig labrador hane. 

Det blev en kortare promenad idag på ca 30 min men ska kika på kartan om vi inte kan ta en längre promenad på ca 1h istället. 😊

Nu har jag just köpt två små plantor av min absoluta favorit blomma, doftpelargonen citronella. Nu doft det ljuvligt i bilen så kommer njuta hela bilresan hem från min läkare. 💕

Hej

Nu var det på tok för länge sedan jag bloggade, men med småbarn, nytt jobb och allt som hör till vardsgslivet så har jag helt enkelt inte haft tid eller ork att blogga.

Nu har jag jobbat fyra dagar på min nya arbetsplats, Blomsterlandet och jag trivs redan mycket bra. :)
Varje morgon borstar jag golvet och fixar till entren och sedan skurar jag golven i växthuset med en stor maskin, första gången jag gjorde det tror jag det var maskinen som körde med mig snarare än jag som körde med den. ;)
Men med lite vägledning från en anställd i Torsdags så känner jag att jag har lite mer koll och numera är det jag som bestämmer och maskinen lyder så snällt så. ;)
 
Sedan plockar jag varor, fyller på och frontar bland näring och bekämpningsmedlen, jag har även hand om jordpåfyllning inne i växthuset, dsv jord upp till 18l.
Även här har det tagit en hel del träning innan jag som idag kände mig säker på hur jag skulle göra, numera känns det lättare att köra pallyften och köra in i butiken och få jorden på plats även om det är lite trångt. :)

Idag fick jag för första gången göra något som innebar att jag fick hantera blommor och växter, jag hjälpte chefen att planetara lite blommor på en gårdsplan i Norrtälje, det var riktigt roligt! :)

Den här dagen är den första jag har vaknat utan att må dåligt på flera veckor, förkylningen som kom smygandes i slutet av förra veckan har nog flytt sin kos och biverkningarna från medicinen jag slutade med har äntligen slutat bråka med mig. :)

 
För att förklara närmre är det som så att jag för tre veckor sedan fick pröva att medicinera min ADHD, men jag fick bara jobbiga biverkningar och första veckan slog det över så jag blev mer hyper än på länge (okej jag fick mycket gjort med att inte kunna varva ner en endaste sekund dygnet runt i en vecka tar en hel del på krafterna), den andra veckan var jag hur trött som helst och ville mest bara sova och tredje veckan var det något mittemellan, men jag kände att jag inte mådde bra och blev oerhört lätt stressad.

 
I Onsdags förra veckan åkte jag och kollade blodtrycket hos sjuksköterskan men det visade sig att trots att jag var lungnare än på länge var mitt blodtryck på tok för högt, jag har aldrig haft högt blodtryck förut men jag förstod på hur alvarlig sköterskan var att det nog inte var bara lite förhöjt utan på tok för högt.
Dagen efter fick jag ett telefonsamtal om att jag bör sluta ta medicinen med en gång, vilkle jag gjorde men det tog mig tre dygn att bli av med biverkningarna som ångest, huvudvärk och yrsel men idag har jag känt mig som mig själv igen. :)

Nu ska jag åka och hämta barnen och matkassen på ICA i Rimbo innan jag ska hem och laga middag och göra läxorna med barnen. Här är det aldrig en lugn stund. ;)