Jag och Jennifer när vi just kommit på Birka.

I Måndags åkte jag och Jennifer med våra vänner Anna och hennes dotter Michaela en tur med Birka, något vi planerat i över ett år men som nu äntligen blev av! :)
  
Vi packade väskorna och åkte sedan hem och parkerade bilen hos min vän Anna, sedan blev det att åka buss och tåg in till stan och gå på båten, väl utanför båten började Jennifer ställa frågor som inte är allt för lätta att svara på..
-Mamma, hur lång är båten?
-Hur många rum har den?

Efter lite informationssök på internet fick jag inse mig besegrad, frågorna ställdes om och om igen så jag frågade i receptionen där receptionisten vart rätt så ställd.. undrar om dom inte får den här typen av frågor varje gång dom åker? ;)

Tillslut fick jag veta att båten var ca 177m lång och hade ca 740st hytter, jag tackade för informationen och svarade på min Prinsessas frågor.. och hennes respons?!
-Mamma hur många människor är på båten då?
- Och hur många sängar finns det?

Hahaha.. ja livet är en ständig jakt på information om man har en diagnos inom autismspektrat, tyvärr fick svaren vänta tills vi hittade foldern i hytten där alla möjliga fakta var uppskriva.
Om ni undrar detsamma som min dotter så blir svaret att det finns ca 1800 stycken bäddar på båten, men antalet människor ombord fick vi tyärr aldrig svaret på. ;)

Vi åt god middag på Buffen där vi bokat ett bord, Jennifer gillade alla sorters lax och pannkakorna, medans jag själv smakade lite av det mesta. :)
Vi köpte roliga drinkar med lysande armband och mös mycket i hytten med barnen som fick varsin barbiedocka från Taxfree shoppen, medans vi mammor spelade kort och pratade ikapp oss lite.
  

Vi hittade även ett rum där man kunde dansa till en skärm, vilket snabbt blev min dotters favoritrum.. ;)

Vi tittade på Skeppsråttorna som hade show och dans för barnen ombord, samt så deltog vi i godisbingon även om vi inte vann något. ;)

När barnen blev fulla av spring åkte vi upp till däcket och lät dom springa av sig på joggingspåret. ;)

 
Vi hade ett mysigt dygn ombord och jag  har redan lite planer på att göra om resan med min familj i vinter. :)

Utsikten från Hemliga Fortet i Furuviksparken. :)

   
Nu var det länge sedan jag bloggade, men vårat internet har inte fungerat så bra men nu har vi äntligen beställt ett nytt och fått hem det så nu kommer jag kunna blogga mera utan att det tar flera timmar att ladda upp foton. ;)
  

Jag och Jacob

Jennifer och Johan

I Fredags åkte vi till Furuviksparken med barnen, tanken har varit att låta barnen åka till ett tivoli nu i sommar men Gröna Lund som vi har närmre till är alltid fullt av folk, det är långa köer och det blir för jobbigt för vår Prinsessa så vi har kikat på alternativen i andra parker.

  
Furuviksparken var inte mycket till djurpark men helt klart värt pengarna om man som vi spenderade ett par timmar i tivolit, det var inte överdrivet mycket folk och köerna till attraktionerna var lagom långa max 1-2åkturer.
Barnen hade jätteroligt och själv kom jag in gratis då vi hade med oss ledsagarintyget och fick ett orange band runt handleden som gjorde att jag  kunde åka alla attraktioner gratis som ledsagare åt Jennifer.
   

Mitt ledsagarband

Det var första gången vi testat det här med ledsagarintyget, och det fungerade hur smidigt som helst, däremot fick jag testa hur höjdrädd jag var lite på ett lite väl intensivt sätt då Jennifer ville åka både gungorna som flyger på tok för högt (om man frågar mig) och likaså åkte vi en tur i stora bergodalbanan vilken jag skrek mig hes igenom... tur nog ville Jennifer bara åka bargodalbanan en gång, jag vet inte om jag hade klarat fler turer på den! ;)

Amazonasfloden

Tur nog tänkte vi på att ta med oss hörselkåporna, dom satt på i stort sett hela tiden vi var inne på tivolit, något man kanske inte alltid tänker på är att det är många olika ljud på ett tivoli, maskinerna som pyser och dunkar, människor som skrattar, gråter och skriker och dessa ljud tillsammans var lite överväldigande för Jennifer men hon stod ut med hjälp av hörselkåporna.
Kassörskan vi köpte åkbanden av var verkligen tillmötesgående och trevliga, och dom tog sig verkligen tiden att uppmuntra Jennifer att ha på sin åkbandet själv, (dessa typer av band som man får på sjukhus och tivolin är något Jennifer verkligen avskyr). Men med uppmuntran från två trevliga tjejer och efter att dom noga satt bandet på hennes handled helt rakt och precis så löst som hon ville ha det så fick bandet sitta på ända tills vi skulle åka hem. Ett stort plus i kanten till denna trevliga personal!

Fotot är taget inne i Hemliga Fortet som finns ute på äventyrsön.

När vi skulle gå ner i det hemliga fortet ute på äventyrsön var Jennifers första fråga;
"Finns det verkligen luft där nere?!"
Tur nog fanns det gott om luft, men det brummade en hel del men hörselkåporna åkte på och sedan undersökte vi varje litet skrymsle i lugn och ro. :)
Själv tyckte jag det var lite spännande att se Ammunitionsförrådet, jag har ju jobbat lite med att sälja ammuniton själv men jag måste nog säga att den här ammunitionen var något större än den jag sålt till gevärs och pistolskyttar. ;)

Nästa gång vi åker till Furuviksparken kommer vi ta med oss badkläderna, vilket vi tyvärr inte gjorde i Fredags, äventyrsbadet såg jätteroligt út och var enormt lockande efter en lång varm dag i djurparken och på tivolit. 

Efter vi varit på Furuvik åkte vi förbi min lillebror som bor i Forsmark, där fick vi hälsa på deras hästar och Jacob fick köra både fyrhjuling och stora grävmaskinen... alltstå Joacim du gjorde min sons dag!
Jacob pratar numera inte om annat än grävmaskiner och sin morbror Joacim, och på vägen hem har jag frågat vad Jacob helst skulle göra om.. en dag på Furuvik eller hälsa på morbror Joacim?
Svaret var tvärsäkert, "hälsa på Joacim!!!" ;)