Dagarna går och mina små kycklingar har växt sig stora och fina, nu vill inte dom sitta inne i ett hönshus hela dagarna, så ett par timmar varje dag får dom komma ut och krafsa runt i trädgården.

I helgen påbörjade Johan bygget av deras lilla rastgård, den kommer vara i anslutning till hönshuset såklart och vara en trygg plats för dom att komma ut och röra sig året runt även när vi inte är hemma.

Bygget avstannade lite nu när Jacob blev sjuk och imorgon går Johan på jour så vi får väl se hur lång tid det ta innan vi kan fortsätta med gården.

Hönsen kommer farande i full fart när jag kallar på dom, vad gör man inte för lite gottis? ;)

Sen kom vinterns första snö, och för hönsen deras första snö någonsin...

Idag var det fundersamma kycklingar som kikade ut genom luckan när jag öppnade åt dom på förmiddagen, vad har hänt med världen där ute... ?!

Sötaste lilla Agda var den första att våga sig ut och snart följde resten med, en tallrik med lite gröt lockade förståss också. ;)

Nu har dom upplevt de flesta väderlekarna på ett par dagar, strålande sol, ösregn och nu snö. 

Mitt i allt jobbigt hade jag riktigt roligt åt min raring Agda igår, när jag släppte ut dom en stund när regnet stod som spön i backen hoppade alla glatt ut för att lika snabbt bli förfärade över regnet och vända och springa in igen! ;)

Men inte Agda, hon ville se vart jag var och kikade runt hörnet där jag stod under taket och kikade på dom, från taket rann det rejält med vatten och bildade små pölar nedanför trallen där jag stod.
Agda var nyfiken på pölen så hon stoppade fram huudet och pickade i pölen och blev såklart dyngsur på huvudet av vattnet som rann från taket.. hon backade ett steg och ruskade på sig, sen tittade hon fundersamt på pölen igen och sen gick hon fram och pickade i pölen igen... och ja ni förstår..

Jag skrattade gott åt henne, för hon gjorde om samma sak hela fem gånger och varje gång verkade hon lika förvånad över att hon blev blöt på huvudet när hon pickade i pölen!

Hahaha, önskade jag tagit med mobilen och filmat henne! ;)

Vitt ute i trädgården.

Kalle vågade efter en stund sig ut och picka i snön, det var visst inte så farligt som det såg ut. ;)

Vårat rum för natten.

Det här höslovet hade kunnat vara lite roligare, men tyvärr blir det inte alltid som man tänker sig.

I Söndags vaknade en pigg och glad pojke tidigt och allt var normalt, men under dagen började han klaga på magvärk och huvudvärk, någon timma efter att han börjat klaga tog vi tempen som inte var hög men ändå visade lite feber och jag gav honom alvedon.
Men sen gick det fort åt fel håll och febern steg trots att jag gett honom febernedsättande och jag fick en magkänsla av att något var väldigt fel så jag ringde vårdupplysningen och bollade med en sköterska.

Jag blev ombedd att ge honom mycket att dricka, vad helst han ville ha och sen återkomma om 2h, efter samtalet blev Jacob sämre och rullade ihop till en boll och bara grät.

Vi avvaktade tiden som vi skulle men febern gav sig inte och han var verkligen dålig, så ett samtal tillbaka till vårdupplysningen så blev beslutet att åka in till akuten.

Så jag skyndade in till akuten med min lilla sjuka prins, och vi fick direkt komma in och lämna ett urinprov och sedan fick vi ett rum.
Just när vi kom in var han ganska pigg, alvedonen hade sänkt febern något och han satt upp om än lite ledsen, de tog tempen som visade på 38,1 men en knapp halvtimma senare var febern uppe i närmre 40grader igen och han låg och skakade av frossa under en filt och min tjocka vinterjacka.

Doktorn kände honom på magen och han markerade att han hade ont överallt, det var svårt att bedöma hur illa det var och dom tog beslutet att göra ultraljud av magen, en sköterska kom in och gav Jacob alvedon, tog blodprover och satte en infart i hans arm, jag fick också veta att dom misstänkte att det var blindtarmen och de gjorde sig beredda på en operation (inte så Jacob förstod förståss).
Sen väntade vi ganska länge då det ändå var Söndag kväll och läkaren som skulle göra ultraljudet skulla åka till sjukhuset först.
Ultraljudet gick bra, och blindtarmen såg fin ut, men proverna var inte lika bra och han mådde verkligen allt annat än bra.

Mitt i alla undersökningar vart det skifte i läkare och den nya beslutade att vi behövde ligga inne för observation, Jacob var helt utslagen och han ville inte utesluta att det kunde bli en operation över natten iaf.

Vi fick ett stort rum bara han och jag, sköterskorna var jättegulliga och Jacob fick åka rullstol från akuten upp till rummet och han fick välja en säng och sen sköt de min säng tätt intill så jag kunde vara nära honom hela natten.

De satte dropp och kollade honom flera gånger under natten, men vid det här laget var han helt slut och bara sov mest, men mitt i natten stack febern iväg igen och sköterskorna fick lite brottom att få ner febern igen, de tog av honom alla täcken och jag fick ta av honom byxor och strumpor och sen öppnade dom fönstret på vid gavel och han fick alvedon i dropp de kommande två timmarna.

Timmarna gick långsamt den natten, jag vågade inte somna alls när han mådde så dåligt, men på morgonen vände det och febern försvann. Straxt före 06 vaknade en piggare liten pojke och frågade när vi kunde åka hem och när han skulle få något att äta?

Vi fick inte äta något ännu tyvärr, men de tog ännu fler blodprover och tog bort droppet, tempen var helt normal så febern var borta, nu var det bara att vänta på provsvaren och att doktorn skulle komma.

Vid 09.00 kom en doktor som sa att proverna såg bättre ut och att vi skulle få åka hem om en stund, Jacob fick äta och dricka men om febern gick upp för högt, han fick ont i magen eller började må illa skulle vi kontakta sjukhuset eller åka in till akuten igen.

Gulligaste sköterskorna fixade macka åt honom precis som han önskade och en kopp choklad gjorde att morgonen genast vart mycket bättre. :)

Vi blev utskrivna och åkte direkt till Farmor och Farfar för att hämta Jennifer som sovit över där så Johan kunde åka till jobbet på Måndagen.

Vi var inte där särskilt länge, det blev en snabb kopp kaffe och sen skulle vi dra oss vidare hemåt men redan då kände jag att Jacob började bli varmare igen...

Väl hemma så fick han en alvedon även om febern inte var hög kändes det bäst att stoppa febern innan den gick upp mera. På kvällen steg febern upp till närmre 40grader igen, men denna gången svarade han på alvedonen han fick och febern sjönk något så Johan stoppade mig när jag var på väg att köra in till akuten igen, och jag förstår honom.. jag ver helt slut och hade sovit knappt två timmar senaste dygnet och Jacob sov gott på sin alvedon och klagade inte allt på magont eller dylikt.

Så jag la mig i sängen med Jacob och sen sov vi båda två redan vid 18.00 på kvällen.

Johan hade koll på Jacob och väckte mig vid 23:00 igen när han skulle lägga sig, så jag klev upp och vaktade lilleman vars feber snart steg igen, en ny alvedon och lite mera vak blev det men hans feber sjönk och även jag kunde somna en liten stund bredvid honom med hans lilla hand i min så jag kunde känna att febern inte gick upp igen.

På morgonen vakande Jacob lite piggare men redan innan halv åtta hade han feber igen så jag ringde sjukhuset som tyckte vi skulle åka in till akuten igen.

Sagt och gjort, jag packade in barnen i bilen och lämnade av Jennifer på fritids där jag förklarade läget med lillebror och de var så snälla och tog emot Jennifer en halvtimma tidigare än vad som var tänkt och fick även tillåtelse att hon kunde vara en halvtimma extra på eftermiddagen då Farmor och Farfar skulle hämta henne ifall jag och Jacob blev kvar på sjukhuset.

Sen vart det att åka direkt till akuten igen, vi kom in och fick tur nog träffa samma sköterska och läkare som vi träffade på Söndagen. Jacob hade återigen nästan 40graders feber och låg utslagen på britsen och sov inom kort.

När vi träffade doktorn kollade han igenom Jacob noga, men han klagade inte alls på magen den här gången vilket såklart var positivt.

Jag däremot var inte helt nöjd med hur lite information jag hade fått om Jacobs tidigare undersökningen och pepprade läkaren med frågor som jag fick svar på.

Ultraljudet hade tydligen visat att alla körtlar i magen var svullna och det var utan tvekan Körtelbuk han hade fått, hans sänka hade varit ca 22 när vi kom in men den hade stigit mycket högre när vi blev utskrivna men det var inget farligt. Hans vita blodkroppar var förhöjda och låg på 12-13 när vi kom in (normalvärde är 8) när vi kom in men de hade återgott till normalvärde när vi åkte hem, men dom skulle gå igenom alla prover igen och ta nya såklart för att se åt vilket håll proverna pekade.

Tur nog  visade proverna ingen försämring, men tydligen kunde man ha hög feber i upp till en vecka av körtelbuk (Hans förkylning förra veckan hade gått ner i magen och inflammerat hans körtlar i magen, symptomen liknar mycket blindtarmsinflammation) och vi behövde inte oroa oss över hans feber så länge han svarade bra på alvedonen.

Men om han fick, diarre eller blev hård i magen, började kräkas eller klaga på magont måste vi åka in direkt.

Så ännu en gång kunde vi åka hemmåt. Och  det kändes mycket bättre särskilt som vi nu hade mer information om vad som egentligen hänt. 

Utsikten från vårat rum, när det regnade på Måndagsmorgonen.

Nu är febern betydligt lägre, även om han fick en febertopp inatt så är den inte upp i 40grader dygnet runt.

Aptiten har vänt åt det bättre och idag har han orkat leka en stund, det är första gången han orkat annat än att sitta sedan i Lördags när han var frisk.

Både han och jag hoppas att han frisknar så mycket att vi kan göra något kul till helgen så inte hela höstlovet försvann  i denna sjukdom.

I början av nästa vecka kommer vi bli kallade till Astrid Lindgrens sjukhus för uppföljning, jag hoppas inte den tiden krockar med det inplanerade besöket på Öron-näsa hals kliniken i Mörby som han och jag ska till på Tisdag, men det ska nog lösa sig. :)