Vincent
 

I Måndags hade jag tid till veterinären för att vaccinera Alice och Aston, jag åker till en veterinär i Vallentuna, inte för att det är nära eller billigare, utan för att jag litar på just denna veterinär och därför gör mig besväret att åka just dit.
Båda katterna fick sina sprutor och sen kikade veterinären igenom katterna och gav mig beröm för hur bra skick jag håller alla mina katter i, trots att alla äter samma foder osv så mår alla katterna bra och är alla i bra skick och såklart är alla fullt hanterbara och tama och bråkar inte ens när de får spruta, vägs eller känns igenom.

Aston (3år) fick högsta betyg för muskelatur och allmänt mående, vilken glädje!
Det har tagit honom ett par år att få en bra vikt då han alltid har varit lite mager, men nu med lite extra mat specifikt till honom förutom det vanliga fodret har han äntligen lagt på sig det där sista och är nu i tipp topp kondition! *stolt matte*

Alice (1,5år) fick bra betyg, vilket var skönt då hon när vi hittade henne hade jättemycket mask och fick genomgå avmaskningar i flera omgångar tills all mask försvann.

Magen var också extra känslig och hon fick äta allergifoder innan hon fick övergå till fodret Olga skulle äta vilket tyvärr gjorde att hon istället gick upp i vikt. Nu äter alla katterna ett magrare foder sedan Augusti och även om hon är lite överviktig om magen så är hon annars i ett bra skick och frisk. :)
(Nu passade vi på att kolla vikten, så får vi se om vi kan få bort det där lilla extra hon har om midjan till nästa gång om ett år) ;)

Pälsen har dragit iväg de senaste veckorna.. hon kommer säkert bli lika fluffig som Olga var innan pälsen slutat växa, ska bli spännande att se hur hon ser ut när hon vuxit klart. :)

Vincent var inte med denna tur till veterinären, och det uppskattade han nog. ;)

Men han hade ett eget äventyr häromkvällen, då vi missat ena grinden i kattgården öppen så kom han inte in när vi ropade på kvällen och då han ibland väljer att sova ute så tänkte vi inte närmre på det till en början.

Men på morgonen började jag bli orolig och gick ut och letade efter honom, men med grinden öppen var det lätt att räkna ut varför han inte kom... nu var det länge sedan han smet hemifrån men när han gjort det tidigare brukar han vara borta i snitt tre dygn, så mina förhoppningar om att han skulle komma hem samma dag var små.

Men när jag stod där ute tänkte jag på hur tam och kelig han blivit de senaste månaderna så jag tog ett lugnande andetag och sen ropade jag så som jag ropar på honom för att vi ska kela i soffan...
Jag ropade om och om igen och sedan väntade jag... och då hörde jag hans svarsrop, ett mjukt jamande som kom närmre och där var han, kikandes in genom dörren till rastgården och sen kom han lunkande fram och strök sig mot mitt ben...
Min fina rara Vincent kom när jag ropade på honom, han är inte undvikande, han gömde sig inte och höll inte avståndet.. han kom lungt fram och strök sig mot mig och gick sedan villigt in i huset och hoppade upp i sin bädd och där lade han sig lungt och vilade ut sig efter nattens äventyr. <3