Vilken dag... 

Jag är fortfarande förvånad över hur smidigt allt gick idag, jag hade nämligen beslutat mig för att koll upp min ömma höft hos Husläkaren medans båda barnen var på Dagis.
Efter viss väntetid hos Husläkaren berättade jag om min onda höft som värker dygnet runt och framför allt ställer till det när jag ska sova, jag har även fått värre ont emellanåt och då börjat halta för att värken varit så pass stark och att första symptomen dök upp medans jag väntade Jennifer som nu är 3år gammal och efter graviditeten med Jacob har det bara blivit värre.

Hos Husläkaren fick jag diagnosen Tronchanterit (inflammation i höften) och jag behöver ett par bra nya skor med inlägg och träffa en sjukgymnast. Det är inget som går över i en handvändning utan det kommer ta minst ett år innan min höft är bra igen.
Löst beskrivet är det så att höften blivit inflammerad i en muskel som ligger mot skelettet och inflammationen blir värre ju mer friktion det blir, och det blir en hel del friktion av vanligt vardagsliv som att gå i trappor, gå i backar osv.

Så iväg till sjukgymnasterna för att boka tid och  otroligt nog fick jag träffa en sköterska för första bedömning efter bara 5min!!
Otroligt vad smidigt! :)
Där upptäckte hon en låsning som hon fick ordning på så efter lite övningar och nu en lapp hem med övningar och lite mild behandling på det onda ska jag tillbaka på återbesök om 2v.
  
Så här smidigt hade jag inte väntat mig att den här dagen skulle gå, jag är så glad över att veta vad som är fel och att jag nu kan börja jobba på att åtgärda felet och bli bra igen, men förståss känns det tråkigt att det kommer ta så pass lång tid men det är bara att ta en dag i sänder. :)