Idag hade jag hemskt ont på morgonen, men efter mycket om o men var det ju bara att sätta sig i bilen för jag skulle ju lämna in mitt urinprov.

Tur att det är nära till Vallentuna..

Men väl på plats i vallentuna hade jag hemskt ont i rygg och mage.. men det skulle säkert bli bättre bara jag fått vila en stund..

På vägen till vallentuna hade jag pratat i tel med min syster som har en 5mån dotter och med min mor då jag hade så ont och rådfrågade dem i hur jag skulle göra.. Jag skulle iaf få chansen att ta det lungt efter jag lämnat urinprovet då jag skulle förbi min svärmor och där kunde jag ju vila tills mitt ona lagt sig.

Väl inne i vårdcentralen så fick jag vänta för att kunna lämna in urinprovet, jag stod, gick och satt omvartannat medans jag väntade på min tur..

men i slutändan gick det inte längre, jag började bryta ihop och tog mig i kragen och gick upp en våning till MVC.. väl där tjöt jag på rättbra, och jag mötte en barnmoska som såg mig och gensast tog emot mig i sitt rum..

Väl där förklarade jag hur jag mådde och vem som var min barnmorska, hon lyckades få tag i min barnmorska som tog emot mig på en gång..

Jag fick förklara hur jag mådde och sedan fick jag ligga på britsen medans hon kände på min mage.. och det var en konstig upplevelse, istället för att känna hennes fingrar på ena sidan om magen m.m så kändes hela magen som en vippbräda, när hon tröck så "lutade" hela magen med.

Jag låg där i 20min medans hon med jämna mellanrum kände på magen, innan hon sa att för säkerhets skull skulle jag åka in till DS då jag var väldigt hård i magen.. och detta tycktes inte lägga sig.

Jag ville inte köra in själv, då jag nu var ganska känslosam plus att jag hade väldigt ont, men jag sa att jag kunde ordna med skjutts med min sambo eller med min svärfar..

Så barnmoskan ringde in till sjukhuset och berättade hur långt gången jag var och att jag skulle komma in för kontroll.. det lät ju rätt ofarligt, jag tror att jag hela tiden trodde att jag bara skulle få ett piller väl på sjukan och sedan få åka hem.. vilket snart skulle visa sig inte alls var fallet!

 Efter att ha kommit ut från Mvc ringde jag Johan och bad honom möta mig på sjukhuset, medans jag åkte o lämnade hundarna hos Tarja, min svärmor, medans Bror, min svärfar, gav mig skjuts först hem för att hämta mina papper och sedan till sjukhuset där Johan väntade.

**************************************************
*********************************************

När vi väl kom till sjukhuset fick vi uppsöka specialistmödravården..

där kollade dem mina "värkar".. men fick inget utslag på deras maskiner.. jag hade ju inte värkar som kom o gick.. jag hade en sammandragning som aldrig la av snarare!

Dem ville kolla min livmoderetapp, så det vart en gynkontroll oxå, där började mitt hjärta leva eget liv..

Gyn visade nämligen att jag var öppen 3cm och var därmed på väg att föda barn! *panik*

Jag fick byta stol och så kollade dem att hon låg rätt, vilket on gjorde, sedan var det helst plötsligt en säng i dörröppningen..

Jag fick order om att inte stå upp eller ens sitta upp under några omständigheter!

Efter en kortisonspruta, för att snabba på lungmognaden hos min bebis, så fick jag åka ner till förlossningen..

 *************************************************
**********************************************

 Jag minns att jag kom in i ett litet rum och bara kände att jag ville resa mig och gå därifrån! Jag hade sådan hemsk panik och var så stressad över tanken på att mitt barn redan var på väg, jag hade ju veckor t.o.m månader kvar tills hon skulle födas.. varken jag eller hon var redo för det här nu!

Vi fick träffa en läkare från Neonatalavdelningen som berättade vad som skulle hända och vad som kunde gå snett efter min förlossning..

Det var mycket fakta, men det jag minns bäst var när hon berättade att om Jennifer skriker så skulle jag kanske kunna få hålla henne en liten stund om hon inte skrek skulle dem ta henne med en gång och var hon i väldigt dåligt skick skulle hon få byta sjukhus..

Under all tid vi spenderade med läkare som kollade mig, gav mig dropp (för att stoppa värkarna) och allt annat som var förvirrande så fanns bara en önskan i mig,och det var att lyckas hålla Jennifer kvar i magen så hennes lungor skulle hinna mogna så on skulle vara så frisk som möjligt..

Jag hade värkar med bara ett par minuters mellanrum på natten, och läkarna trodde jag hade fått droppet för sent, innan det hela lugnade ner sig.. Johan låg på en brits och sov när dem sista värkarna kom och jag fick en paus.. värkarna hade i stort sett slutat, jag skulle inte få mitt barn inatt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jacob, Jennifer och Wilma leker i backen.   Hej   Den här helgen har jag och barnen bara varit hemma och tagit det lungt, mycket för att jag är rätt sliten efter veckan som varit men likaså för att Jennifer behöver bearbeta det som hänt s...

Min fina Aston <3  Igår var en ganska intensiv och otursdrabbad dag för oss, dagen började med att jag hade kramper i magen och övervägde att åka in till akuten. Min Endometrios bråkade och jag låg dubbelvikt i ett par timmar, men tur nog hjä...

  Igår testade jag och Jennifer ett nytt recept på muffins, med Nutella i.Muffinsen var jättegoda men Nutellan kommer vi skippa nästa gång, här kommer receptet. ;)   Muffins   Ingredienser   4 Ägg 4 dl Socker 100 gr Smält smör ...

Wilma 8 veckor   Hejsan därute, ni som fortfarande kollar in här på bloggen ibland.   Livet har lunkat på här hemma hela hösten och vintern, med stora framsteg, men likaså många motgångar, vi försöker tänka utanför lådan för att hitta lösn...

Cadance   Nu går dagarna i vardagslunk, barn till skolan och mannen på jobbet, möten och det vanliga stöket med djur och hushåll.   Jennifer går i skolan och det går klart över förväntan måste jag säga, hennes assistent är jättebra och be...