Alice älskar att vara inne hos hönsen, här sitter hon i deras rastgård.

Idag blev det riktigt vårväder ute, maken tog fram cyklarna åt barnen och nu är dom ute och far mest hela tiden. :)

Jag har städat åt hönsen och nu bor alla där de ska tillsammans, värmeplattan för vattnet och värmelampan är bortplockade för nu, jag hoppas de inte behövs något mer nu i vår.

Idag mår jag bättre, mest för att jag listade ut varför jag aldrig blev friskare... borde ha förstått lite tidigare att jag fick bihåleinflammation då jag nästan alltid får det när jag blir förkyld.
Nu när jag tar rätt mediciner så känns allt sååååå mycket bättre, nu blir det att medicinera ett par dagar till och sen kan vi lägga denna vårens första förkylning bakom oss.

Igår vart det en mer händelsefylld dag än jag trodde det skulle bli när jag vaknade med migrän (det var då polleten trillade ner att jag hade bihåleinflammation), barnen var lite kinkiga och trötta och ute vräkte regnet ner.. toppen liksom. *suck*

Jacob var så trött att vi beslöt att han fick vara hemma från skolan, barnen lekte hela dagen medans klockan blev närmre ett innan min migrän gav med sig.

 
Jag planerade att åka till Granngården och handla lite till hönsen, men insåg att jag inte skulle få in allt i min lilla bil så bestämde att mötas i Rimbo med maken när han var på väg hemmåt.
Han ringde sådär halv tre och jag packade in barnen och iväg for vi... men vi kom inte så långt innan jag såg en motorcykel ligga i diket i motsvarande rikting när vi körde igenom ett skogsparti straxt utanför Edsbro.

 
Det slog mig direkt att något var riktigt fel och slog på tvärnit när jag såg honom ligga där på vägen, föraren som krachat med sin motorcykel, och jag gick nog in i någon slags "krisinställning" i huvudet för jag förstod direkt att det var en alvarlig olycka.

Jag ställde bilen för båda vägbanorna för att hindra trafiken från mitt håll då han låg mitt på vägen, jag slog på varningsblinkersen och for ur bilen för att springa fram till den skadade mannen, han kunde prata men rörde sig lite väl mycket och jag sa direkt till honom att ligga stilla och inte försöka röra sig.
Han kunde prata och var vid medvetande och verkade okej även om han såklart hade ont och var chockad, jag ringde SOS och bad dom direkt sända en ambulans.. vi pratade i någon minut och sedan fick jag be operatören vänta och så sprang jag och stoppa bilarna som närmade sig i full fart, jag förstod att jag måste få stopp på dom snabbt då de kanske inte skulle hinna se den skadade i tid annars.

 
När jag såg att alla bilarna förstått alvaret pratade jag vidare med operatören som mest tjatade om exakt plats vi var på.. herregud vad irriterande!!! Jag kan ju inte säga exakt vad platsen hette då vi var mitt i ett skogsparti och inte har jag lagt på minnet exakt vad just den platsen heter då det inte finns hus, avfarter eller något annat inom synhåll, men förklarade vilken väg och att vi var närmre Edsbro än Rimbo och hörde även med de andra förarna iom någon visste vart vi var exakt men ingen visste det.
En man skickade jag iväg att stänga av motorcykeln så den inte skulle börja brinna eller något (hann inte uppfatta skadorna på den men hade märkt att motorn var ingång, och den stod rätt långt bort), sen med hjälp av operatören började jag be alla kolla efter filtar i sina bilar så vi kunde hålla mannen så varm som möjligt för det blåste riktigt snålt och han frös och var chockad.
Jag hade turen att få sällskap av en kvinna som var undersköterska som direkt kollade igenom den skadade och sedan pratade med SOS, vi hade under denna tiden fått fram att han troligen skadat/brutit revben, axel osv men han mådde annars ok och det kändes som ett under med tanke på att en älg sprungit in i honom från sidan.
  

Barnen satt i bilen under hela den här tiden och jag hade inte ens haft tid att tänka på dom, jag kollade att dom  mådde ok och en vännina till sköterskan följde med míg och hälsade på barnen också.
Denna kvinnan tog sedan sig tiden att flera gånger kolla till barnen och uppdatera mig om att de var lugna och ok.

Sen försökte vi hålla mannen varm och lugn i väntan på ambulans som skulle komma från Hallstavik samt räddningstjänsten som skulle komma från Rimbo.

Mitt i detta var jag lite bossig och det behövdes några av de som väntade i köerna som bildades betedde sig långt ifrån ok, en man fick jag säga ifrån på skarpen till för han ville minsann krypa förbi den skadade med bilen för att komma dit han skulle... det kunde han ju glömma!! Idiot!
När jag sa till honom på skarpen fick jag med mig några fler som stöttade mig och jag hade lungt ställt mig själv ivägen om någon ens tänkt tanken att köra förbi den skadade mannen.

Jag ringde maken och meddelade kort att jag var först på plats på en olycka och att vi skulle bli sena, men att jag inte hade tid att prata, han hade hört om olyckan på radion och var först orolig över att det var vi som varit iblandade.

Jag flyttade även bilen för att ambulans skulle kunna ta sig fram, jag stod och blockade hela vägen och visste att ambulansen skulle komma från det hållet.
   
Sen blev det en lång väntan på räddningstjänsten som anlände någon minut före ambulansen, då önskade jag mannen lycka till och satte mig i bilen för att ge alla vårdare plats att arbeta.

Jag pratade med en polis om vad som hänt och vad jag hade gjort och både jag och barnen fick beröm för att vi hanterat situationen så bra.
De tog mina uppgifter och varnade för att vi kunde behöva prata om det som hänt lite senare.
 
Barnen förstod aldrig hur illa det var eller vad som hänt  mer än att det var en olycka och så vill jag låta det förbli, de tyckte det var spännande med ambulans, brandbilen och poliserna som pratade med oss. Vi hade första parkett till en olycka jag önskar aldrig inträffat men jag är så glad att den inte blev värre än så här, vilket den verkligen kunnat bli.. hur kan man överleva en krock med en älg när man är så oskyddad som man är på en motorcykel? Den mannen hade änglavakt! <3
 

Jag tror vi var där i säkert 1,5h timma, innan vi åkte vidare till Rimbo.
Vi handlade det vi skulle och åkte hem och Johan köpte pizza och jag handlade gottis åt barnen, sen blev det en lugn kväll hemma där jag tänkte mycket på vad som hänt och försökte undvika att tänka på vad som kunnat hända.