Solnedgång i Edsbro

Nu var det en tid sedan jag skrev något här, men samtidigt har det hänt mycket som tagit enormt på mina krafter och det är den operationen jag genomgick den 22 November, då jag opererade bort min livmoder.

Operationen gick bra och det som tog mest tid var nog all ärrvävnad samt att min livmoder samt urinblåsa var sammanväxta, nu är dock livmodern helt väck och med lite tur och mycket läkning så ska jag slippa ha så ont av Endometrioserna hädanefter. *håller tummarna hårt*

Jag fick komma hem efter fyra dagar på sjukhuset och sen följde en jobbig vecka hemma med att bara stå ut med all smärta efter operationen.

Nu har det gått snart två veckor och än  är jag långt ifrån smärtfri, och jag gör inte mycket alls om dagarna mestadels sover jag faktiskt, men nu kan jag när medicinerna hunnit börja verka i alla fall gå lite här hemma och det utan stöd, så framsteg sker sakteliga.
 

Jag är sjukskriven för att läka magen i en månad, dvs fram till Jul ungefär, sedan hoppas jag på att kunna röra mig utan större besvär. Men för att bli helt återställd tar det 2-3 månader, tyvärr.

Min tanke just nu är att jag är glad att jag inte visste hur ont det skulle göra efteråt, då hade jag nog inte vågat göra operationen alls.. men nu när den är gjord hoppas jag på att den ska hjälpa och läkaren litar jag på till 100%, hon är verkligen toppen och fick även beröm av några av sköterskorna på sjukhuset för att hon tänkte till ett par extra varv och testade tre olika medicineringar på mig tills jag slapp må illa av medicinerna innan jag åkte hem.

Johan sliter som ett djur och sköter hand om mig, jobb, barn, katter, höns, handling, matlagning, tvätt osv varje dag.
Jag har hjälpt till efter förmåga nu när jag börjat kunna röra mig mera, men jag hade inte klarat detta utan min underbara make, han är min hjälte. <3

Aston hälsar till Er alla! :)