Ett samtal mellan mig och min dotter (4år) på morgonkvisten igår;

Jennifer: -Doktorn har tagit bort din dumma tand, mamma.
Jag: - Ja, doktorn tog bort min dumma tand.

Jennifer: - Kommer en bebis snart.
(en kort stund av tystnad)
Jag: - Bebis? Vart kommer det en bebis?

Jennifer: (uttalat på ett sätt som om mamma är lite trög sådär på morgonkvisten) - I munnen, det kommer en bebis i munnen snart.
Jag: (lite förvånad) - Det kommer ingen bebis i munnen på mamma, doktorn tog bort mammas tand, det kommer inte komma en ny där.
Jennifer: - Men det kommer en bebis i mammas mage snart, jag ska få en lillebror!
(Detta uttalas med en sån glädje och stolthet att jg börjar fundera på om jag missat något väsentligt?!)
Jag: - Det är ingen bebis i mammas mage heller, mamma är inte gravid.

Jennifer: - Jo, mamma. Ska ha barn snart, en till lillebror. (efter denna mening ler hon stooort och sött)
Jag: - Lilla stumpan, mamma har tagit bort en tand och mamma är inte gravid. Men vill du ha en lillebror till? Vill du ha en till liten "Jacob" som springer runt och retas och drar dig i håret?
Jennifer: (som nu verkar lite besviken låter sig inte nedslås) -Ja aa, mamma jag  VILL HA en lillebror TILL! Som Nikki!
(Mamma känner att det här samtalet börjar gå åt fel håll)
Jag: - Men Jennifer du har ju redan en lillebror som Nikki, Jacob är din lillebror.
Jennifer: -Men Åhhhh... vill ha en till!
Jag: - Okej älskling, nu pratar vi om något annat...
(Mamma får brotttom att springa runt och fixa med saker medans Jennifer som i ett vindslag verkar ha glömt bort hela konversationen sätter sig i soffan och tittar på barnprogrammen med sin lillebror.)

En glad Jacob ute på altan. :)