Wilma 8 veckor

Hejsan därute, ni som fortfarande kollar in här på bloggen ibland.

Livet har lunkat på här hemma hela hösten och vintern, med stora framsteg, men likaså många motgångar, vi försöker tänka utanför lådan för att hitta lösningar som blir hållbara och bra för oss alla.

 
Jag har följt min prinsessa till skolan varje dag denna hösten, jag har varit med i skolan där hon gått cirka 2h om dagen inkl tidig lunch i sitt klassrum med mig och sin assistent.
Vi har fått tänka ut sätt att få henne att lära sig saker utan att ställa några som helst krav och samtidigt få det att vara lustfyllt, inte helt lätt men nu har hon under en stor del av terminen läst på om Vikingatiden, vi har besökt vikingabyn i Svanberga en dag när det var marknad i Rimbo, vi har gjort en annan utflykt lite spontant en dag när det var brandövning i skolan. Vi har läst på och gjort många vattenexpriment när barnen undrade en dag på väg till skolan om ett äppelskrutt  flyter i vatten eller sjunker, vi har hittat ett sätt att få henne att lära sig matte genom att spela Kalaha, patiens samt ett spel som heter Moneyville på ipaden. Hon lär sig växla genom att spela bank med tärningar med sin assistent.
Hon läser nu efter en lång tids kämpande en stund i skolan varje dag i sin bok, vi har tagit oss igenom tre serier av böcker den här terminen, mestadels genom att läsa hemma.

Men det har inte gått lätt alla dagar, det var riktigt kämpigt att släppa taget om mamma i skolan, och många dagar har hon låst sig och inte velat släppa mig så jag och maken började klura på hur vi kunde få det att bli en belöning att jag inte var med i skolan hela tiden... och så kom vi och tänka på att skaffa en hund...

Jennifer har visat stort intresse för hundar den här sommaren, och vi vet att hund kan vara ett hjälpmedel att få barn med npf tryggare så vi började kika på olika raser där främsta egenskaperna skulle vara; älska barn, positiv, lekfull, gärna vilja vara nära och få plats i sängen, en stabil hund, men inte för stor, lite pälsvård, lättlärd eller åtminstonde arbetsvillig. Vi hittade den perfekta rasen i en för mig tidigare okänd ras, Staffordshire bullterrrier.
Vi träffade ett par hundar av denna ras och de var alla positiva och glada och Jennifer älskade dom allihopa.
Och trots att den ser ut som en "så kallad kamphund" är den allt annat än det, detta är en i England kallad för "nannydog". Fantastikt glad, positiv,  arbetsvillig, smart, kontaktsökande, inte skällig ras som älskar barn och alla människor.
 

Vi letade hos uppfödare och hade plan på att tinga en valp till våren, men snart insåg jag att vi behövde en valp tidigare och en kull med oregistrerade valpar kom ut på annons. Vi pratade med ägaren, och det var en rasren kull men utan stamtavla óch efter att ha träffat mamman var vi sålda, det var självklart en valp ur den här kullen som vi skulle ha. Jennifer fick vara med och välja valp, själv hade jag ögonen på två av valparna och tur nog valde hon en av de jag själv kände skulle vara rätt.

Sen vart det att vänta tills hon skulle bli leveransklar, vi förberedde Jennifer på att när vi hämtade hem hunden skulle mamma inte kunna vara med i skolan hela skoldagarna längre, det gick framåt men sen blev hon skoltrött.
Lagom till lovet föll allt ihop som ett korthus och vi stod där med ett barn som bara inte orkade mer, dags att tänka om igen...
Nu tog vi till sista kortet vi hade att spela ut, vi medicinerade hennes ADD med en korttidsverkande medicin som bara skulle sitta i de 2h hon var i skolan och vilken skillnad. Jennifer orkade med allt i hennes omgivning på ett helt annat sätt, hon vinkade hejdå till mig och orkade med skoldagarna och ångesten minskade enormt mycket.
Men det finns en biverkning vilket är att aptiten minskar, så varje morgon gör jag allt i min makt för att få i henne en frukost som ska hålla henne igång under dagen, lunchen äter jag med henne i skolan och hon brukar ta liiiite mat där men det är mycket mindre än hon annars äter.
Sen går tur nog medicinen ur kroppen ganska snabbt och man kan få i henne en liten mellis och middag. De dagar hon inte vill äta lockar vi med småplock under dagen samt så har vi näringsdryck så hon får i sig det hon behöver under dagarna.

Vi hämtade hem hunden den 14.de November och har fått anpassa oss efter vår lilla Wilma, och det var jobbigt den första veckan för Prinsessan men nu har de funnit varandra och Jennifer har blivit mycket mer positiv sedan vi fick hem vår lilla valp.
Idag går hon i skolan utan mamma i ca 1,5h, hon går ut med hunden på promenader med mig varje dag och får därmed frisk luft. Hon lär sig att stå upp för sig själv genom att sätta gränser för hunden, något hon verkligen behöver öva på och vi ser redan en skillnad. Hon tränar även Wilma i att sitta fint, ge tass och att sitta och vänta innan hon kastar bollen, och det märks mer för varje vecka hur Wilma verkligen lyssnar till Jennifer.
Mysigaste är nog att Wilma får vara nära, på morgonen eller när hon är trött får Wilma gärna ligga bredvid i soffan och leka med en leksak eller tugga på ett tuggben medans Jennifer tittar på Ipad eller mobilen, varje kväll när Jennifer läser för mig får Wilma kura ihop sig i sängen och lyssna hon med. :)

Wilma är bra för oss, vi hoppas att skolsituationen löser sig under våren men vi tar en dag i sänder, idag njuter vi av vår nya vardag med ett litet busfrö här hemma. <3

Jennifer och Wilma lär känna varann

Nu går vi på promenader tillsammans

Wilma ser en sjö för första gången. <3

Fullt ös mest hela tiden!

Nya favoritbollen, den kan man leka med både ute och inne.

Foto från idag, hon växer så det knakar och från ynka 2,5kg när vi hämtade henne väger hon nu 9kg, cirka 3,5månad. <3