Jag har börjat teckna lite igen, här är dagens resultat av en Uggla jag påbörjade lite för två år sedan.
Självkritisk som få är jag i normala fall men den här blev jag rätt nöjd med faktiskt.

Nu är vardagen igång igen, det ska lämnas och hämtas på skolan, barnen ska i säng i tid och göra sina läxor, fotbollsträningen för Jacob har startat och likaså simningen för Jennifer både via habiliteringen samt skolan, själv har jag börjat gå hos en sjukgymnast så jag kan börja träna upp kroppen efter operationen och dessa år med depression, fullspäckade dagar helt enkelt.

Men morgonrutinerna sitter inte ännu, jag är då verkligen inte en morgonmänniska men går upp när klockan ringer för att få fram frukost på bordet åt barnen innan jag går ut och väcker hönsen, hinner jag blir det en lättare frukost innan det är dags att se till att alla klär på sig och kommer in i bilen så vi kommer i tid till skolan.

Det låter välplanerat och bra eller hur... jag har rätt bra koll på när saker ska göras och i vilken ordning för att det ska rulla på samt så har jag lite tid ifall rutinerna inte sitter, vilket de inte gör när Jennifer inte har en bra morgon eller något annat knasar till sig i sista minut.

Denna vecka har det varit allt annat än bra morgnar för Jennifer, allt tar mycket längre tid och det gäller att hålla sig lugn oavsett hur hon reagerar för annars kommer vi inte till skolan alls, jag brukar tänka att jag ska vara lika lugn som hon blir arg eller stressad, så ju mer upprörd hon blir desto lugnare blir jag.

Det finns skäl att det är lite jobbigt, hon har bytt klassrum på första lektionen och sånt tar ett tag att vänja sig vid, likaså är det jobbigt att anpassa sig efter det sociala i skolan när vi varit hemma så länge.

Men på detta verkar jag ha haft rena otursveckan framför allt på morgonen igår fick Aston ett busryck just som vi var på väg ut men smällen som följde i köket efter hans tokspringade stoppade vår resa en liten stund, han lyckades nämligen slå omkull vasen med tulpaner i och det resulterade i vatten över hela bordet, posten och ena stolen. *suck*
Just som jag städat upp allt vatten lyckas jag snubbla i dörren och trilla omkull, men när jag muttrandes satte mig i bilen, så var barnen ovanligt lugna och bråkade inte hela vägen till skolan, som vi tur nog hann precis i tid till.

Idag körde jag en stinkande bil till skolan, då Jennifer tydligen råkat gå i hundbajs igår efter simningen (hur svårt är det att plocka upp efter sin hund egentligen?!), för tyvärr lyckades hon få eländet lite överallt så det vart en hel del skrubbande för att få allt rent och väldoftande igen.

Tur nog var det töväder idag så jag slapp i alla fall att frysa ihjäl med medans jag skrubbade. ;)

Jag har beslutat mig för att det här är mitt år, så nu måste jag göra allt jag kan för att det blir så, det kommer knappast ske av sig självt.

Så när jag haft några stunder för mig själv har jag fokuserat på just sådant som gör mig lugn och glad, som promenader, en bra bok, njuta av fina tulpanerna jag fick av Anna i helgen, jag kommer börja gå och träna hos en sjukgymnast samt att jag har börja teckna lite igen.

Likaså har jag beslutat mig för att fotografera mera och blogga oftare för att när jag skriver och fotograferar mår jag bättre och sen är det lite roligt att läsa detta om ett par år och se hur vardagen ändras med åren.

Men samtidigt finns det inga måsten, jag måste inte blogga varje dag för blir det ett krav kommer jag börja må dåligt, jag skriver för att jag vill och inte för att jag måste lägga ut ett inlägg om dagen.

Jag har även bestämt mig för att inte isolera mig, vilket jag lätt gör när allt blir jobbigt i vardagen, utan verkligen umgås med människor som jag gillar och som ger mig energi.

Jag ser fram emot Februari även fast det är sista månaden jag är sjukskriven, och jag vet om att jag kommer bli väldigt trött av ovissheten som kommer följa med inskrivningen hos Arbetsförmedlingen men denna gången kommer min läkare att kliva in och stötta så det ska nog bli bra det här.
Med lite tur har jag ett deltidsjobb nära hem innan sommaren och vi får hoppas att det jobbet kommer vara förstående för att jag kommer sätta mina barn först och främst, vilket betyder att jag kan behöva hämta tidigare eller till och med vara hemma de dagar då rutinerna frångås och Jennifer behöver en paus.

Snart har vi kycklingar här hemma och det ser vi alla fram emot, likaså att snart få komma ut i trädgården och få gräva ner händerna i den solvarma jorden och börja så inför sommaren.

Jag längtar tills fågelinfluensan är ett minne blott och hönsen kan få spatsera runt på baksidan och göra mig sällskap medans jag pysslar i trädården.

Nu har jag inte tid att sitta här mera, nu ska jag ut och städa lite hos hönsen innan jag ska in och fixa lite middag. ;)